industribolaget

Kapitel 2 - Klockan är tio. Vet du var du är Leumas Pax?

På något sätt hade han lyckats somna på mage med ansiktet på själva telefonen och det var just telefonens vibrator som väckte Leumas Pax med ett ryck. Av någon underlig anledning hade han ställt in alarmet på klockan tio. Varför gjorde jag det sa han högt för sig själv och hörde hur raspig hans röst lät. Munnen smakade Maker’s Mark och Big Mac. Fy fan.
I en långsam rörelse reste han sig upp och satte sig på sängkanten. Han stirrade ner på sina nakna fötter och trummade lite med tårna mot fiskbensparketten. Det kändes som någon satt ett skruvstäd kring tinningarna och magen kändes dov och sur. Tydliga livstecken om inte annat. Han gjorde ett försök att resa sig upp men det snurrade genast till så han satte sig ner igen. Han vilade armbågarna mot låren. Tre djupa andetag. Vad har hänt? Jag är i alla fall hemma tänkte han. Hemma och ensam.
Sakta började Leumas Pax pussla ihop gårdagskvällen. Två dagar efter det att han med dunder och brak , men på eget initiativ, sett till att han fått sparken från sitt jobb som informatör på Lärarnas Riksförbund. Knappt nio månader efter det att han flyttat hem från USA med stora planer om framtiden. Den storstilade hemkomsten hade inte riktigt blivit som han tänkt sig.
Nu var det dock inte så konstigt att han mådde som han mådde. Han hade druckit oavbrutet i nästan 48 h. En regelrätt bender av rang om han fick säga det själv. Eller som Per Elofsson en brukade säga, bara att gå hem, bryta ihop och komma igen. Leumas svepte med blicken över den lilla men smakfullt inredda tvårummaren. En enda röra. Oreda var det värsta han visste, men just nu fick det va. Han gick ut i köket slängde i en näve Resorb i ett stort vattenglas. Medan han väntade på att tabletterna höll på att lösas upp tittade han ut över Stockholm genom sitt köksfönster. Undrar om framtiden fanns där ute. Hans framtid. Leumas kände illamåendet komma krypande, blundade och svepte vattenglaset i en rörelse. En del av Resorbtabletterna hade inte lösts upp ännu så han tuggade i sig skiten väg tillbaka till sägen.  Han la sig på rugg, blundade och tänkte på tillbaka på tiden med henne. Förra hösten i hennes föräldrars trähus med den stora verandan utanför Boston.

Rock: Steven Alan
Cardigan: Our Legacy
Skjorta: Our Legacy
Jeans: Weekday
Mössa: Beams
Skor: Red Wing

Jag har skrivit mycket om min kärlek till det klassiska med farstutrappor, trasmattor, kokkaffe, hallonsaft, skog, kantareller, lingonsylt och färskpotatis. Allt det påminner mig om mina härliga barndomsminnen från sommarloven ute hos mormor och morfar. Nu har jag tagit hem en del av det till mitt första egna hem. En klassisk pinnstol från 40-talet som min mormor och morfar köpte när de gifte sig. Mormor och jag tror att modellen heter Windsor men oavsett namn så är stolen en kär favorit. Tack vare min snälla mamma är den nu restaurerad och har fått ny vit färg som gör sig bra mot den något slitna träparketten.

Som en snällare Gordon Gecko anno 2010 springer jag mellan möten, luncher och kontor. Kaffe som kommer i pappmugg sitter fast i ena handen, tidning minidator/telefon och väska limmat i den andra. Siffor, budskap och lanseringsdatum rullar förbi i närminnet. Ute regnar det och ingen rock har jag. Stressad men ändå stilig där klassiskt brittiskt möter lite japanskt häng. Gula taxibilar tutar. Skyskraporna som stirrar mig i nacken.


Kavaj: Haversack
Skjorta: Haversack
Byxa: Humor
Skor: Gives & Hawkes
Slips: Paul Smith
Lur: Blackberry
Väska: Delvaux
Bågar: Persol

För en tid sen blev jag kontaktad av det amerikanska online magasinet Uncrate. De ville ha lite inspirerande bilder och texter från Industribolaget vilket jag tyckte lät både kul och spännande. Så här blev premiärresultatet som kom upp nu i helgen.

Tänkte fira inlägg nummer 550 här på Industribolaget med en hemsnickrad och södagsfin utstyrsel. Den dubbelknäppta pjäsen fyndade jag för övrigt igår på Herr Judit. Sammanlagt tror jag den här utstyrsel kostar ca 1500kr vilket jag tycker känns helt ok i dessa tider.


Skjorta: J Crew
Jeans: Weekday
Skor: H&M
Näsduk: J Crew

Lite uppnosig utstyrsel idag kanske. Tänker mig att den funkar fint om man tvingas gå på vernissage eller för en robust söndagsmiddag inne i stan.

Idag är det onsdag en dag som inte säger mig någonting egentligen. Lördag däremot, det är en dag att skriva om.
Jag gillar lördagar. Det är en dag efter fredag men innan söndag. Enkelt. Slutet på en vecka men ändå inte riktigt. Nästan som en extra semesterdag där man kan göra vad man vill utan att få dåligt samvete. Det är en dag då det är helt ok att ta en öl till lunchen, läsa tidningen i sängen, bruncha, planlöst promenera omkring på stan. Slinka in här och där. Strosa helt enkelt. Det är ok att vara ute till tidig morgon eller stanna hemma och kolla på West Wing marathon till sent in på natten eftersom man vet att man har söndagen till godo. Dagens utstyrsel är en hyllning till lördagen som dag och som koncept. En utstyrsel att strosa runt i, mysa i, läsa till eller dricka med. Kanske ser lite töntigt intellektuell ut till en början men när det skymmer och musiken börjar pumpa kan kavaj och tröja hängas in, ärmar kavlas upp och hår rufsas till.


Kavaj: Steven Alan
Skjorta: Our Legacy
Byxa: R by 45rpm
Portfolio: M.A+
Tröja: Steven Alan
Bågar: Ray Ban
Skor: Rachel Comey

Blir lite av en blitz av hemmasnickrade bilder nu men det beror på att jag fått lite tekniska bekymmer med mitt photoshop. Men en utstyrsel med min nyinköpta skjorta från Whyred har ju faktiskt efterfrågats så var så goda :)
En utstyrsel för eftermiddagsmannen. Funkar jättebra vid ett fönsterbord på favorit haket med en god kopp kaffe eller en höstig Ale. Framför dig på bordet ett ex av Robert Schlesingers White House Ghosts och en snygg anteckningsbok med plats för just den där avgörande idén. Finns det en Ipod att tillgå rullar Lissie Maurus på repeat. Jag kan just nu inte få nog av Little Lovin' och kan heller inte släppa Night Time med A.T-83.



Kavaj: H&M
Jeans: Weekday
Skjorta: Whyred
Skor: Rokin

För mig är det vinterns käraste accessoar. Skiter i om det var inne förra året och att den får mig att se ut som Nils Holgersson. Jag trivs med att mössan sänder en signal, den säger något om mig samtidigt som den passar till att bryta av mina annars ganska så färglösa utstyrslar. Min garderob ägs för tillfället av svart, grått och blått med en enstaka färgglad och rutigskjorta. Gillar kombinationen till grå kavaj men jag tror ocskå att den här mössan skulle kunna toppa en grövre dubbelknäppt blå blazer.


Palmemössa: Made in the Shade


Vill även passa på att tipsa om Lissie Maurus. Koka en panna kaffe eller häll upp en Anchor Steam, luta dig tillbaka i läsfotöljen slut ögonen och bara njut. Lissie har bara två låtar på sin Myspace just nu, min favorit är Little Lovin.

Nu har jag gjort ett ärligt försök att visa en klassisk och alldeles egen Industribolaget utstyrsel. Min nuna slipper ni att se vilket känns skönt då den helt klart drar ner stilfaktorn på bloggen. Målet är att då och då droppa lite hemsnickrade utstyrslar från den egna garderoben här på bloggen.
Prisnivån på detta hopplock tycker jag är minst sagt överkomlig, inte ett plagg över tusenlappen om man räknar bort bootsen då.


Kavaj: H&M
Jeans: Weekday
Boots: Rokin
Slips: Loppisfynd
Palmemössa: Made in the Shade
Skjorta: J Crew
Näsduk: J Crew

När jag var liten fanns det ett program på Tv, jag kommer inte ihåg namnet på det men jag tror att Lasse Kronér var programledare. Ett underhållningsprogram för hela familjen med ett inslag där ett lyckligt barn fick 1 min på sig att plocka händerna fulla med leksaker på Stor & Liten inne i Gallerian i Stockholm. Oerhört spännande tyckte jag det var och lekte själv med leksakskatalogen och drömde om vilka leksaker jag skulla plocka med mig om jag vann. Om någon kommer ihåg det här programet får ni gärna lämna en kommentar.
Tänk om man skulle få den chansen idag, fast i en välsorterad klädbutik. Kul! För tillfället tror jag att jag skulle plocka på mig följande utstyrsel. Gillar kombinationen med rock, skjorta och jeans väl utfört går det nästan att kliva ner från kontoret rakt in på en välsorterad bar.


Rock: Our Legacy
Skjorta: Gitman Bros.
Jeans: Garbstore
Känga: Wings+Horns
Väska: Moore & Giles
Plånbok: Rick Owens
Mössa: J Crew

Min favoritblogg H(y)Collective har nu blivit Inventory Magazine. Ett spännande projekt från Ryan Willms som låg bakom H(y)r. Det hela består av ett online magazine tillsammans med en snygg webshop. Vad mer kan man önska sig egentligen?
Ryan meddelar även att en del kollaborationer med kända märken/designers stundar. Tidigare har han samarbetat med Gitman Bros. som bland annat säljs hos Tres Bién.

Var ett tag sen som jag rev av en broken preppy. Här var det skorna från Nepehentes tillsammans med låten Politicians in My Eyes av Death som fick igång verksamheten. Öppna länken och spela låten. Jag gillar det och känner att det passar med det lite kaxiga mot det fisförnäma. Men det är jag det.
Flugan har gjort mig ljummen ett tag nu, tycker själv inte jag lyckas bära upp en fluga utan att se ut som Clownen Manne, men detta exemplar gillar jag. Framförallt om den kommer med lite punk i lurarna.


Kavaj: Engineered Garments
Skjorta: Gitman Bros.
Jeans: Levis by Robert Geller
Skor: Nephentes
Bågar: Ray Ban
Tröja: Our Legacy
Fluga: RL Rugby

Skjortan testkördes förra helgen på ett gästspel nere i Malmö tillsammans med en grå fusktweed från H&M och slitan jeans från Weekday. På fötterna hade jag ett par bruna lågskort från Rokin och helhetsresultatet blev helt ok tycker jag.


Skjorta: Whyred

Kaptiel 1. En annan dag med Leumas Pax

I en drömmande ungdom är potentialen oändlig. Du kan egentligen göra vad som helst. Du kan bli stor, kanske till och med störst. En Zlatan, en Favreau eller en Sorkin. Men sen kommer den där dagen då du inser att det du ville bli inte stämmer överrens med vad du nu är. Det är inte en bra dag.

I nästan nio månader hade Leumas Pax harvat som informatör och talskrivare på Lärarnas Riksförbund i Stockholm.  Det kanske inte låter som direkt lång tid för många men för Leumas Pax hade det snarare känts som nio år. Nu stod han dock längst bak på den tillställning som med stor sannolikhet skulle bli hans sista som anställd på förbundet.

Fylld av energi hade Leumas Astor Pax, som var hans fullständiga namn, för nio månader sedan för första gången anlänt till sitt kontor på Sveavägen i Stockholm. Flyttkartongerna och väskorna var knappt uppackade i den lilla lägenheten i stenstaden. Han var nyss hemkommen från USA där han efter avlagd examen i statsvetenskap och journalistik vid Columbia University arbetat två år som konsult på en vågad PR-byrå/tankesmedja i Washington D.C. Första intervjun för informatörsjobbet hemma i Stockholm hade skett över Skype men inför den avslutande intervjun hade han fått sätta sig på ett plan till Arlanda och huvudstaden. Sen hade allting gått väldigt snabbt med både anställning och lägenhet. I bagaget  hem hade han med sig goda vitsord och fina betyg. Leumas Pax var berest och hade stor arbetslivserfarenhet för sin ringa ålder. Han var singel och arbetsför, helt enkelt en ung man in sina bästa år. Att flytta hem till Sverige hade inte varit ett svårt beslut då alla hans kamrater arbetade i Stockholm sedan en längre tid tillbaka och att han faktiskt längtade hem.

Många var de dock som ställde sig frågande till hans byte av jobb. Men Leumas hade en vision, en dröm om att göra skillnad och bygga från grunden. Tyvärr hade Leumas ganska så snart insett att hans duellanter var starkare och i många avseenden bättre organiserade och finansierade. Vidare hade hans värja inte varit vass nog att kirurgiskt kära genom det köttberg som mötte honom vart han än vände sig.


Kavaj: Band of Outsiders
Scarf: La Redoute
Byxa: H&M
Skor: Fifth Avenue Shoe Repair
Portfolio: Dries Van Noten
Bågar: Moscot
Skjorta: Garbstore

Men nu var nu, energilös stod han längst bak i salongen och fingrade på sin Blackberry. Han såg på telefonens klocka och antalet missade samtal att han redan var mer än fashionabelt sen till kvällens middag. Detta var något hans vänner motvilligt börjat acceptera efter månader av liknande beteende. Han suckade inombords och stoppade ner telefonen i innerfickan på den blåa dubbelknäppta kavajen med smala vita ränder som han köpt endast för denna avslutande tillställning. Dyr hade den varit men det gjorde ingenting. Han hade bestämt sig för en stilfull sorti.
Förbundets ordförande var på väg att knyta ihop säcken på det tal bakom vilket Leumas varit en av huvudkreatörerna. Diskussionerna om det avslutande stycket hade varit många och långa under veckan. Som så många gånger tidigare hade Leumas sett sig nedröstad och fått flera av sina mer vågade paragrafer strukna av förbundets informationschef. Leumas själv var van vid lite hårdare tag från sin tid i Washington. Där var politiken ett spel som man ville vinna, många gånger till ett mycket högt pris. Anfall är bästa försvar men det var något som Leumas fick föga medhåll från sina kollegor och framförallt från sin chef.
Men ikväll, i sista stund, minuterna innan ordföranden skulle kliva upp på scenen, hade Leumas dock utan sin närmaste chefs vetskap övertalat ordföranden att ta med de fyra meningar som med stora sannolikhet skulle leda till att Leumas Pax skulle få sparken dagen därpå.

Ordförande levererade stycket ganska ok. Leumas saknade dock den inlevelse som fanns bland de amerikanska politiker och myndighetspersoner han träffat och lyssnat till. Men det spelade ändå fint i hans öron när han till slut hörde sina egna stavelser. Det var en rejäl känga till det ansvariga statsrådet som imorgon skulle eka på ledarsidorna i de stora morgontidningarna. Han såg hur hans närmaste chef satte kaffet i halsen och han kände hur statsrådets sakkunnige, som Leumas var mindre bra kompis med, spände blicken i honom. Leumas Pax höjde sitt vinglas mot de båda, log brett, slukade den på tok för dyra Riojan i en enda klunk och vände på klacken. I taxin ringde mobilen flera gånger och inte oväntat var det hans närmaste chef. Han satte på ljudlös, lutade sig tillbaka i lädersätet och slöt ögonen för en stund.  Imorgon skulle han vakna upp arbetslös och ensam. Men ikväll skulle han äta en köttbit och dricka med sina vänner. De väntade sedan länge kring ett runt bord med vit duk på en restaurang med schackrutigt golv, bra musik och proffsiga servitörer. Imorgon skulle han blicka framåt mot en annan dag.

Så lyder det första kapitlet i sagan om Leumas Pax. En saga om mode, politik, design, romantik, resor, mat och dryck. Den nya följetången efter Att Lyckas Charma Cat Power, nu om en annorlunda typ av hjälte i en modern värld.

Jag är verkligen inte först på att dra bilder från Close up & Private men fy bövelen de tåls att visas igen. Blev nyfiken när jag såg bilderna första gången så jag slängde iväg ett mail till fotografen Sergei Sviatchenko. Sergei är 57 år, kommer från Ukraina men bor och jobbar i Danmark. Det är Sergei som ligger bakom projektet Close-up & Private där  han hyllar klassiska detaljer i moderna utstyrslar. Det är härligt med Ivy Leauge och jag blir avundsjuk på de privata garderoberna som visas upp. Om danskarna klär sig så här bra och samtidigt slår oss på lördag då känns det som om att det kan det bli en jobbig vinter.

Var precis och lyssnade på en väldigt kort Fibes Oh Fibes! spelning på ett företagsevent. Jag var en av få som verkade lyssna men det var riktigt bra, framförallt pianoversionen av Run To You. Sångaren Christian klär sig stiligt, ikväll hade han ett par slappa byxor och rejäla boots vilket funkade bra ihop. Jag försöker återskapa en liknande utstyrsel med nyheter från Weekday. Av någon anledning vill jag alltid skaffa mustasch och lugg när jag ser plagg från Weekday eller bara går in butiken för den delen. Gillar dock samtliga plagg på bilden skarpt. En bra klubbensamble om inte annat.


Utstyrsel: Weekday f/w 09

Killarna på 16thCollection smygvisar ett urval av höstens grejer på sin egen blogg. Personligen gillar jag bootsen, den grå slipsen och hoppas att det finns en röd mössa som inte visas :)


Bild: 16thCollection f/w 09

Är du en trogen läsare har du vid det här laget antagligen märkt att jag har förmågan att snöa in på saker från och till. Den senaste tiden har det varit workwearstilen med skrynklig skjorta, välanvända jeans, kängor och palmemössa. Nu har det gått så långt att jag igår inte rakade av veckans skäggväxt (inte alltid så imponerande) som annars brukar vara ett söndagsnöje. Men jag tyckte det passade tillsammans med min nyinköta rutiga Whyredskjorta (bild kommer inom kort) till detta kör jag min grå fusktweed från H&M och bruna lagom slitna lågskor från Rokin. Följande utstyrsel fungerar lika bra till veckans skägg och lite sängrufs till frisyr.


Cardigan: Our Legacy
Skjorta: R by 45rpm
Jeans: Garbstore
Skor: F Troupe
Väska: Billy Kirk for Opening Ceremony
Bok: Shutter Island/ Dennis Lehane
Mössa: Martin Margiela

I gymnasiet under den stora jeansboomen var det verkligen Nudie som gällde. Jag kommer ihåg att det tog emot en aning när jag köpte min första Acnejeans. Nu var det ett tag sen jag körde Nudie, kan egentligen inte förklar varför. Kanske är det de orange sömmarna som jag inte gillar. I alla fall så lanserar Nudie nu den tredje upplagan av Nudie Lab. Byxor och skjortor i japansk och italiensk denim uppblandat med en del kashmir, hampa, fårnappa och annat gott.
Tillverkningen kommer att ske i begränsad upplaga där varje plagg är unikt. Jag gillar verkligen paret i mitten här på bilden.


Bild: Nudie Jeans

Här ser ni praktexemplaren som ska bära mig genom den svenska vinter 2009. En nästan helsvensk skobesättning med undandtaget för ett par internationella gymnastikskor i lite kulörta färger.
De värsta skoproffsen skrattar nog men vid Merlins skägg, så länge jag känner mig nöjd så. Jag vill även meddela att jag kommit över skorna till en bra penning. Inte ett par har kostat över 2000 kr.
Det jag saknar är ett par finare kostymskor och där får ni gärna komma med förslag.


Bild: Marina Boots, Rokin, H&M, Rokin, Adidas (se att jag bör skaffa skoblock)