industribolaget

Det börjar dra ihop sig till Manweek Sthlm 2010! Till helgen är vi igång och veckans soundtrack börjar ta form på Spotify. Låtlistan kommer säkerligen byggas på under resans gång men ni får gärna ta del av den redan nu. Det är en rejäl blandning som just nu inte är sorterad men det finns gott om bas, ös och kärlek.

Tillägg: Nu har vi börjat strukturera upp listan en aning för lite bättre mix.

Det går nog inte en vecka utan att jag lägger in en referens till idolen Aaron Sorkin här på bloggen. Manusförfattaren bakom TV-serier som The West Wing och Sports Night samt filmer som The American President och Charlie Wilson's War. Aaron Sorkin är just nu aktuell med filmen om Facebook, The Social Network, som ska regisseras av ingen mindre än David Fincher. Men det är inte den filmen jag tänkte ägna detta inlägg åt utan Aaron Sorking senaste TV-serie, Studio 60 On The Sunset Strip.
Serien började sändas i USA under 2006 och kom till SVT för första gången i augusti 2007. Tyvärr blev det bara en säsong med 22 avsnitt men jag var en hängiven tittare av samtliga avsnitt när de visades. Serien höll kanske inte hela vägen men det finns gott om fantastiska guldkorn.
Häromnatten när jag kom hem upptäckte jag att SVT kör lite natt-tv med serien. Perfekt så här i sommar och när det nalkas semester! Jag plockade genast fram DVD-boxen och rev av ett par avsnitt och för er som inte sett serien tidigare så rekommenderar jag varmt de första fem avsnitten. Jag menar, skulle jag sett och förstått den här serien när jag var typ 14 år så hade jag kastat drömmen om att bli fotbollsproffs långt och helvete för att bara skriva skriva skriva. I Sorkins värld är skribenterna de riktiga superstjärnorna. Det är helt enkelt coolt att ha skjorta, slips och kärlek till språket.


Studio 60 On The Sunset Strip är en "bakom kulisserna serie" om en fiktiv Saturday Night Live-liknande tv-show.
Vi får följa människorna bakom showen, med namnet Studio 60 On The Sunset Strip, i allt från programbolagsdirektören till manusförfattarna och skådespelarna.
Att skådespelarensemblen även inkluderar ett par starka favoriter från The West Wing gör bara det hela ännu bättre.
Bradley Whitford (som spelar Josh Lyman i The West Wing) spelar här producenten och regissören Danny Trip som leder showen tillsammans med sin nära vän och manusförfattaren Matt Albie (som spelas av Matthew Perry som om ni minns, utöver Vänner, gjorde ett fantastiskt framträdande som juristen Joe Quincy i The West Wing). Även Timothy Busfield (som gör rollen som journalisten Danny Concannon i The West Wing) spelar rollen som den rutinerade studiomannen Cal Shanley. Flera Hollywoodskådisar och artister dyker upp som sig själva i serien, bland annat Felicity Hoffman, 36 Mafia och Sting.
Självklart finns det gott om walk and talks och det första avsnittet är en ordentlig känga till kvaliteten på amerikansk underhållning och en kritik mot religionens och politikens inflytande över kulturen.


En av flera saker som jag älskar med Aaron Sorkin är hans känsla för detaljer. Det handlar om allt ifrån musikval till vilken rekvisita som syns i bild. I första avsnittet av Studio 60 rasar det mesta samman för karraktärerna och mitt i allt kaos träder 36 Mafia in som kvällens musikgäster och gör en fantastisk version av Side 2 Side. Eller ännu bättre, i avsnitt två, där huvudkarraktärerna dricker Sierra Nevada Pale Ale i bild när de nervöst ska titta på den första sändningen av det nya programmet och de vet att hela USAs kritikerkår plus den kristna högern är ute efter programmet. Jag menar man måste älska en TV-serie med så underbara detaljer!



Tillägg: Jag är i tipsartagen idag nu när det vankas semester för mig om fyra dagar! Här kommer därför ett gäng tips på böcker och filmer från mig till er för regniga sommardagar.

Film: Charlie Wilsons War, Spy Game, The War Room, The American President, 3 Days of the Condor, The Day of The Jackal, All The President's Men, Bobby, J.F.K, Any Given Sunday, Mannen Från Mallorca, All The King's Men.
Böcker: Bright Lights Big City, Det Amerikanska Löftet, Mellan Sommarens Längtan och Vinterns Köld, Faller Fritt Som I En Dröm, The History of Love, Tre Sekunder, David Copperfield, The Yiddish Policemens' Union, The Secret History, Kitchen Confidential.

T-shirt: Garbstore
Solglasögon:Ray Ban
Plånbok: Rick Owens
Jeans: Spellbound
Skor: Converse

VM-sommar vilket enligt tradition bjuder på sol och värme. Överallt badas det för fullt men själv har jag inte ens doppat en tå ännu. På senare tid har jag haft svårare och svårare att fläka ut mig på kobbar, klippor och stränder, vet inte vad det beror på. Kanske kan det vara så att jag slarvat bort mina favoritbadbyxor och att jag inte orkar jaga rätt på nya eller så börjar jag bli en badkruka som föredrar att stilla vila i skuggan.
Det kanske blir ändring på detta när min semester börjar om en vecka men just nu föredrar jag nattens äventyr med bas och öl.

Har du tröttnat på Ray Ban och Persol? Ja då kanske detta kan vara ett tips i sommar. WESC gör ett par snygga glasögon tillsammans med Super. Till dessa skulle jag ta på mig en vit rundhalsad t-shirt, slitna och lätt uppvikta Levis 501 med ett par låga Converse.

Jag lyssnade på Sommarpratarna i P1 med Rolf Ekeus häromdagen när jag var ute och svettades på min löprunda. Verkligen en fascinerande man som varit med om så otroligt mycket. Han har levt det ljuva livet samtidigt som han gjort gott för världen. Inspirerande minst sagt vilket leder oss fram till dagens utstyrsel.

Kavaj: Our Legacy (-09)
Skjorta: R by45rpm
Jeans: Spellbound
Skor: Our Legacy (-09)
Kamera: Leica
Macbook
Small bag on a string: Our Legacy

Föreställ er ett dammigt cafe på en sidogata i Kairo. Det är en salig blandning av folk, kulturattachéer, vagabonder, frilansjournalister och lokalinvånare. Föreställ er även att kavajen på bilden är tunn och sliten.
Där sitter jag med solblekt hår, den spretiga luggen dragen bakåt och åt sidan. Svetten rinner längs halsen och har lämnat små blöta flägger längs skjortkragen. Jag tar en klunk av mitt stekheta te samtidigt som jag skriver frenetiskt och letar uppkoppling mot nätet med mobiltelefonen. Ur raspiga högtalare hörs av någon anledning La Vie En Rosé med Edith Piaf mot en bakgrund av minareternas sång. Mina skor är smutsiga och mina ögon trötta. På andra sidan världen väntar en förlorad kärlek.

Nu sitter jag och renskriver anteckningarna från en lång och händelserik vecka. I skrivandets stund är jag en enda lång eftersvettning och försöker återställa vätskebalansen efter ett löppass med en iskall Brooklyn Lager. Precis som Thomas Magnum skulle ha gjort.
Jag var i Almedalen i förra veckan och det är Almedalen som jag ska behandla i detta inlägg. I förra veckan skrev jag och drömde en aning om de svenska politikernas och lobbyisternas stora mingelparty i Almedalen. Dock är det med besvikelse som jag skriver till er nu. Almedalen levde inte alls upp till mina drömmar med undantaget för festerna, vädret, maten och alla trevliga och intressanta människor, det som fallerade var maktens klädstil. Jag vill dock direkt säga att detta inlägger gäller män, kvinnorna klädde sig mycket mycket bättre än sina manliga motsvarigheter.




Jag hade drömt om stilrena lågskor, ofodrade kavajer och perfekt upprullade skjortärmar bland politker, tunga tjänstemän, journalister och stjärnlobbyister men istället möttes jag av en maktens foppatoffla. Visst att det var varmt i Visby, riktigt varmt, men det är inte anledning nog att helt tappa stilen. Utifrån måste det ha sett ut som om någon käkat upp en pallett med vattenfärgskakor och spytt upp det över en fritidsgård från 1994.
Jag har inget emot att man klär sig efter väder och vind, shorts kan vara jättesnyggt, men det är skillnad på shorts och shorts precis som det är skillnad på sandaler och sandaler.
Stora delar av den svenska makteliten, det gäller såväl politiker som lobbyister och tunga journalister verkade ha släppt allt och om det inte var shorts och "crazy" t-shirts så var det chinos modell seriemördare eller blåvita mäklarskjortor med kragar breda nog att ha egen postkod. Kan vi inte begära mer än detta av de som styr och ställer i vårt avlånga land?
Besviken och nedstämd tog jag färjan tillbaka hem och först nu har jag hittat energin att skriva om min upplevelse. Visst fanns det stiliga undantag men då oftast tjänstemän och konsulter från min egen generation. Vi får hoppas att denna nya genereationen bär med sig ett stiligare Almedalen i framtiden. För det är något med strumpor i sandaler som inte förmedlar politiskt fötroende inte heller skägg utan mustach för den delen  (och för övrigt så tar ju strumporna bort hela anledningen till att man har på sig sandaler, det vill säga att man slipper ha strumpor?)

Om man nu ska anpassa sig efter värmen och byta byxor mot shorts ja då siktar i alla fall jag på något i den här stilen.

Bågar: Ray Ban
Skjorta: J Crew
Shorts: J Crew
Skor: Yuketen

Tidigt på måndag sätter jag mig på färjan med destination Visby. I tre dagar ska jag springa mellan seminarium och rosémingel med konsulter, politiker, informatörer, tjänstemän och annat löst folk. Eget hotellrum med stor sval lobby att hänga i blir det inte tal om utan fullt ös med kollegorna i liten lägenhet är vad som väntar. Jag tycker det ska bli jättekul, det blir min första Almedalsvecka, och mitt första proffsmingel sedan Ca Demokraternas Konvent i USA 2008.
Jag har fått en del önskemål att lägga upp en bild på vad man ska ha på sig under nästa vecka och som alltid ska Lord John Marlbury och Leo McGarry i The West Wing stå som förebilder när det gäller politiskt mode. Siktar på lite svalare materiel men utan att släppa på kavaj och slips. Det blir utan strumpor i Visby men under de varmaste av timmar åker slipsen ner i innerfickan. Jag ser fram emot att efter en dag fylld av intryck sätta mig under ett parasoll vid ett bord bland kullerstenarna, hänga av kavajen, beställa in en Lynchburg Lemonade samtidigt som jag tar av slipsen och kavlar upp ärmarna precis som Brad Pitt gör i scenen från Rom i Oceans 12.

Eftersom jag aldrig varit i Visby så tar jag gärna emot bra tips för mat och dryck.


Kavaj: Our Legacy
Byxa: Our Legacy
Skjorta: Acne
Skor: Sid Mashburn
Bågar: Ray Ban
Slips: Berg & Berg
Anteckningsbok: Billy Kirk

På temat tänk om det kunde ha varit jag på det där sovloftet kommer den här bilden från ytterliggare ett lyckat fotoreportage signerat The Selby. Om jag blundar och önskar mig det riktigt riktigt mycket så kanske.