Verbier, Vevey, Chamonix & Aosta






Kutar i bergen vid Verbier.





Keps, tröja, väst och shorts: Nike Running
Skor: Nike Lunarglide 5

Garderoben: Dr Denim, NN.07, Samsoe & Samsoe

Jacka: Dr Denim
T-shirt: Samsoe & Samsoe
Jeans: NN.07
Skor: Converse
Bågar: Vasuma
 

Garderoben: Nike, Oscar Jacobson, GANT Rugger

När det kommer till träningskläder är jag en one brand man. I unga år var det Adidas som gällde. För ett par år sedan bytta jag till ärkefienden Nike. Aldrig dubbelbranda! :) 
Här på väg till gårdagens fotbollsträning. 
Vindjacka: Nike Running
Löparväst: Nike Running
Shorts: Nike Running
Tights: Nike Running
Skor: Nike Lunaglide 5+
 
Kavaj: Oscar Jacobson
Skjorta: J.Crew
Byxor: GANT Rugger
Skor: Nike Pegasus
 
Skiter i att det är kallt nu. Skippar jacka på morgonen och kör kavaj direkt. Det svider lite men det får det vara värt i kontorsdjungeln.
 
 
 
 

Jag gillar riktiga böcker. Och tidningar.

Det börjar bli trångt i Elfahyllan och på golvet under växer sig staplarna med tidningar allt högre. Här är några av de senaste nytillskotten i bokhyllan. Det ska experimenteras en del hemma i köket nu. Hoppas på gott resultat till sommaren.
 
 
 
 
 
 

Garderoben: Nike & Sandqvist

Det är vår nu. Gruset är borta från trottoaren och hundbajset har torkat. Fåglarna kvittrar på morgonen och vissa caféer har börjat ställa ut stolar på gatan. Fantastiska tecken! Att våren kommer innebär också att man kan börja ställa undan tunga vinterskor och hänga in varma jackor. Fram med sneakers, baseballjackor och ofodrade kavajer.
 
Sneakers: Nike Air Pegasus 83
Jacka: GANT Rugger 
Ryggsäck: Sandqvist
Skärp: Hope
Jeans Levis 511
T-shirt: Samsoe & Samsoe
 

Industribolagets matguide till Austin

Förra veckan var jag i Austin på jobbresa. Jag besökte SXSW. En musikfestival i grunden som växt till att idag bestå av tre delar: Music, Film & Interactive. Jag besökte SXSW Interactive. En härlig blandning av entreprenörer, kommunikatörer och visionärer. Tre intesiva heldagar där jag sprang mellan hotell och konferenscentra för att lyssna på paneldebatter, föreläsningar och keynotes. Fantastiskt roligt och gott om inspiration. Några höjdpunkter var Bana Brunetti som producerat House of Cards och Andrew Wilson som är VD på Electronic Arts. Mellan allt informationsintag så ska man äta också. Och Austin är en stad full av fantastiskt mat. Fokus på BBQ och tacos. Helt enkelt ett kulinariskt himmelrike.
 
Bild: Texas Chili Burger med en Firemans Lager på Jo's Coffee
 
Bild: Tacos al Pastor och en Modelo Especial på Guero's Tacos.
 
Bild: Högrevschili med en Bourbon & Cola på Texas Chili Parlour.
 
Bild: Hamburgare på Hopdoddy.
 
Bild: Koreansk fläskburrito med spicy fries från Chi'Lantro.
 
Bild: BBQ på Easy Tiger.
 
 Bild: Japanska fläsktacos med bbq tempura från okänd food truck.
 
 

Industribolagets guide till Tulum

Det är en härlig känsla att precis ha hämtat upp sin väska från bagagebandet och ta den korta promenaden ut i ett nytt land. Tryggheten i den luftkonditionerade och organiserade flygplatsen byts mot en vägg av värme, nya ljud och spännande dofter. Det känns ibland som man är en återvändande idrottsstjärna med medalj runt halsen. Var du än vänder dig viftar och vinkar folk. Skillnaden är dock att personerna som vinkar vill att du ska åka med just deras taxi, hyra deras bil eller åka på den absolut bästa guidade turen som finns just här och nu.  Jag försöker se van ut. Sveper bestämt med blicken efter namnet på det taxibolag som jag fått tips om på förhand. Med 12 timmars flygning i kroppen är jag trött, lite nervös men framför allt glad över att vara framme. Att vara tillbaka i Mexiko igen.

 

Nu är flygplatsen i Cancun inte lika hektisk som exempelvis Bangkok eller Jakarta. Det är heller inte Islamabad vi kommit till. Jag är ingen cool äventyrare. Det här är Yucatan-halvön i början på feberuari. Amerikanarnas turistparadis. Ungefär vad Grekland är för Sverige. Men jag får ändå alltid samma sköna, lite pirriga, känsla oavsett var i världen jag rest. Anledningen, att jag är någon annanstans än hemma.  En plats där jag kan se, upptäcka och lära mig nya saker.

 

Jag tänker mig att vi börjar med hur vi tog oss hit. För tre år sedan satsade vi på billigaste flighten. Det blev byte i London och Miami innan vi landade i Cancun. Inte att rekommendera. Det tog nästan 20 timmar. Denna gång satsade vi på bekvämlighet och köpte flygstolar via Fritidsresor som har direktflyg från Arlanda till Cancun. Fyra filmer senare är du framme. Kanon!

 

Det var också i Cancun som årets Mexikotur började. Förra gången vi var här såg vi det bara från luften och kort från taxin innan vi åkte direkt vidare till Tulum. Nu hade vi bestämt oss för att stanna i två nätter. Så här i efterhand var det mer än nog. Hotellzonen i Cancun ligger längs en liten landtunga med turkost underbart vatten och fin bred sandstrand. Resten var faktiskt skit. Nu kanske vi inte bodde på världens bästa hotell. Finns säkert fantastiska hotell här också. Vi hade dock bokat fyrstjärnigt, vilket vi fick också. Det var bara det att allt stått still sedan 1995. Hotellet hade 12 restauranger. Ingen av dessa serverade mexikansk mat. Självklart fanns ett brittiskt steak house med en miniatyr av Big Ben utanför, ett japanskt sushitempel och en skaldjursrestaurang med pirater. Inte en tacos al pastor så långt ögat kunde nå. Sorgligt. Amerikaner som struttade omkring med enorma termosmuggar fyllda till bredden med Margaritas. Gladeligen köade de till dålig sushi inomhus. Som tur var hade vi en fantastisk utsikt från rummet. Egen balkong med jacuzzi och en tv med typ 1000 kanaler. Så vi beställde upp färsk frukt med drinkar och njöt på rummet de två kvällarna vi hade i Cancun. Utöver det har jag inga tips att dela från Cancun. Säkert finns det bra saker här också. Men det var inget som någon avslöjade för oss.  Sammanfattningsvis kan vi väl säga, fin strand, bra bad och enormt stora hotell.

Bild: Morgonpromenad i Cancun.
 
Det om Cancun. Dag tre tog vi en taxi ca 40 minuter söderut till Playa Del Carmen där vi löste biljett i hamnen för vidare transport till ön Cozumel. Ön som kanske är mest känd för dykning och att de stora lyxyachterna som kryssar i Karibien stannar till där på sina turer. Vi åkte dit för vattnet och för att vi hittat ett väldigt mysigt hotell.
 
Bild: Hamnen i Playa Del Carmen.
 
Färjan över från Playa Del Carmen tar cirka 40 minuter. Det finns lika olika företag att välja mellan och det går ungefär en färja i timmen. Priset för två personer är runt 150 kr för en enkel resa. Köp inte en tur och retur. Det ger dig större frihet att åka tillbaka när du själv vill eftersom olika företag har egna avgångstider. Från Cozumel stad tog vi en taxi till Hotel B. Vill man gå så tar det ca 20 minuter från hamnen. På den sida av ön som vi bodde på finns inga sandstränder. Här är det klippor som dominerar vilket gör att vattnet är kristallklart och perfekt för snorkling. Hotel B ligger fint med en egen liten vik där man kan kliva i och bada, snorkla, paddla kajak eller köra stand up paddling från egna bryggor. Allt finns att hyra på hotellet till bra priser. Vid mitt första dopp med snorklingsutrusningen så jag bland annat en stor rocka passera förbi under mig.
 
Bild: Poolen och solbäddarna på Hotel B.

Bild: Cozumel stad.
 
Bild: Hotel B på Cozumel.
 

Hotel B har endast 40 rum vilket gör det skönt mysigt och personligt. Man har använd sig av klippformationerna när man har anlagt badbrygga, badstegar, solbäddar och den i berget insprängda jacuzzin som är magisk att sitta i när solen går ner. Maten är jättegod, drinkarna kanon och personalen supergullig. Samtliga rum har egen balkong med utsikt mot havet. Solnedgången är magisk och avnjöts varje kväll med en Margarita på Mezcal i handen. Här på Hotel B stannade vi i tre nätter. Och med facit i hand hade jag bytt ut våra två nätter i Cancun med ytterligare två hotellnätter på Cozumel. Dagarna var ytterst okomplicerade. Vi gick upp, tog en morgonpromenad längs de fint iordninggjorda cykelbanorna. Cozumel är nämligen värd för en årligt återkommande och mycket populär Iron Man-tävling som gjort att infrastrukturen fixats till en aning. Efter promenaden blev det frukost på hotellet med färsk frukt, svarta bönor, salsa, tortilla, kaffe och färskpressad apelsinjuice. Hotellet har även en riktigt bra juice - och smoothiebar som man kan beställa ifrån när man vill.

 

På kvällarna promenerade vi in till Cozumel stad för att äta middag. Personalen på hotellet var mycket hjälpsamma med att dela med sig av var deras favoritställen låg. Väl inne i stan så är själva hamngatan kanske inte så mycket att hänga i julgranen. Den kantas av diamantbutiker, sombreros och annat krimskrams. Helt och hållet anpassad för alla som kliver av de stora lyxkryssarna för några timmars shopping. Men bakom hamngatan in mot land ligger gata efter gata med låga hus i vackra pastellfärger. Ön är också full av välbevarade Volkswagenbubblor så gillar man leken ”Punch buggie” så får man vara beredd på blåmärken. På tips från bartendern på hotellet var vi nu på jakt efter en riktig taqueria. Vi hade fått rådet att besöka ett ställe som hette Los Otates inne i stan.

 

Alla har säkert sina egna metoder men jag brukar bedöma en taqueria utefter stolarna. Mer billiga plaststolar ger bättre tacos är min erfarenhet. På en sidogata inne i stan mittemot en gammal barberare hittade vi tillslut Los Otates. En liten juvel till restaurang. Plåttak, plaststolar och en tillhörande kock med hårnät och stor kniv. Den perfekta kombinationen för bra tacos enligt min teor. Jag beställde in Tacos al pastor och en Pacifico. Marinerat supermört fläskkött serverades på små nygräddade tortillabröd med lite silverlök, ananas och koriander. Köttet var så gott att det helt plötsligt blev bekvämt att baksidan på mina svettiga lår fastnat på den slitna vita plaststolen. I hörnet satt två gubbar och tittade på Mexikanska fotbollsligan utan ljud. Allt var nu ljusår bättre än den misslyckade 90-tals lyxen i Cancun. På väg hem stannade vi till på en bar, som jag nu inte minns namnet på. Baren i sig var kanske inget vidare men den var fylld av brunbrända män med rufsiga vita skägg. Gamla sjöbjörnar som nu styrde dykbåtar för turister om dagarna och drack blaskig öl på kvällarna. Som tagit ur en bok av Grisham. Fantastiskt!

 

Efter tre lugna dagar på Cozumel tog vi färjan tillbaka till fastlandet, hoppade in i en taxi och styrde näsan mot vårt älskade Tulum. Resan tar cirka 40 minuter och kostar ungefär 300 kr. Det finns billigare sätt om man så vill. Lokaltrafiken domineras av ”Collectivos” vilket är minibussar som går mellan Cancun, Playa Del Carmen och Tulum. Att åka med en Collectivo kostar kanske 10 kr men passar inte så bra om man har packning med sig. Bättre då att ta Collectivo när ni ska göra dagsutflykter från Tulum. Man hoppar på, säger var man ska kliva av och sen delar man resan med lokalbefolkningen som åker till och från sina jobb längs med kuststräckan.

Bild: Stranden och paletas i Tulum.

Tulum är ett paradis. För tre år sedan när vi var här hade vi bara läst om Tulum i en resetidning som listade världens 10 vackraste stränder. Vi hade aldrig varit i Mexiko då och slog till. Det visade sig vara en riktig vinstlott.

Tulum stad ligger längs med motorvägen. Här finns billigare hotell, hostels och vardagsliv. Men det är en genomfartsort. Det är nere vid stranden som paradiset ligger. Hotellen ligger utspridda längs en strandremsa på ungefär 10 km. Det är lätt att navigera sig runt då adresserna för hotell och restauranger är kilometerangivelser. Vårt hotell låg denna gång på 7,5 km. Förra gången när vi var här bodde vi precis i början på stranden. Bilvägen som går längs med stranden är smal vilket är bra då det förhindrar allt för tung trafik att ta sig ner. Här finns också regler som förbjuder att man inte får bygga hotell högre än vad palmerna sträcker sig. Så i Tulum finns alltså inga stora vräkiga hotell med enorma pooler intill stranden. Allt är istället smakfullt ordnat med respekt för natur och miljö.  Hotellen ligger gömda bland palmerna längs med stranden och restaurangerna kantar djungelsidan av vägen.  På kvällen blir det mörkt. Väldigt mörkt. Och det finns ingen gatubelysning så ta med en ficklampa när ni går ut för middag. Nästan alla hotell har egna restauranger som oftast ligger nere vid stranden. Men de flesta mathöjdpunkterna finns på djungelsidan av vägen. Så på kvällarna vandrar man upp och ner i skenet av ficklampor, facklor och lyktor med levande ljus för att testa olika ställen och menyer.

Maten är fantastisk och det finns många restauranger att välja mellan. På tre år hade det öppnat flera nya spännande ställen och vi hann testa några av dem. Sen hade vi egna favoriter från förra besöket här som vi också ville gå tillbaka till.

Men här kommer mina favoriter utan någon som helst inbördes ordning.

Bild: Casa Jaguar ligger på djungelsidan. Snygg bar lyser upp entrén, någonstans bland palmerna hör man vatten som porlar, det doftar kol från utomhusköket och det spelas en skön musik i högtalarna. Menyn präglas av fisk och kan variera något beroende på dagens fångst. En snygg restaurang och lite dyrare än genomsnittet. Drinkarna är väldigt goda och baren sköts av några killar från Todos Santos som också har en fin liten bar inne i stan.
Bild: El Tabano! Här bjuds klassisk mexikansk husman där dagens meny presenteras på en stor griffeltavla. Flera vegetariska alternativ och en riktigt ”chunky” avokadosallad som jag verkligen kan rekommendera. Även här finns en bra cocktailbar med duktiga bartenders som badar i färsk
 
Bild: Mateos Mexican Grill är en favorit från vårt första besök i Tulum. Ligger vid början på stranden i en korsning mellan fyra hotell så här kan man sitta och titta på både folk och bilar. Restaurangen är stor så det är lätt att få bord. Personalen supertrevlig och här finns en hemlig sås till, enligt mig, Tulums bästa fish tacos. Deras pico de gallo till tortillachipsen håller också bäst klass på hela stranden. På dagarna har de en liten espresso/juicebar mot gatan och en bankomat om pengarna skulle sina.

 

Bild: Casa Banana är ett väldigt fint steak house med argentinska influenser. Uteköket är stort och vackert upplyst av stora facklor så man kan se kockarna och alla råvaror. Hela restaurangen är faktiskt supersnygg. Lyktor hänger ned från träden och man sitter vid rejäla gamla träbord. Här kunde jag inte hålla mig från att testa en Old Fashioned från baren. Lite fel miljö kanske men bartendern gjorde den på rökt salt så jag hade inget val. Mycket trevlig personal och en menyn som domineras av kött.

 

Bild: Posada Margerita är ett litet hotell med restaurang vid stranden. Stället är väldigt gulligt och ser ut att vara hopsnickrat av drivved och gamla dörrar. Massvis med växter och udda krukor i alla former och färger. Ett bra tips för en god lunch i skuggan efter några timmar på stranden. Fokus på färsk pasta och väldigt goda juicer som serveras i gamla mjölkflaskor.
 
Bild: Be Tulum är enligt mig det finaste hotellet på hela stranden. Ett litet boutiquehotell med restaurang vid stranden. Här hade vi inte råd att bo men det hindrade oss inte att promenera hit för lunch och goda drinkar under palmerna. Stället är ett Instagram-mecka. Varje detalj är genomtänkt och maten fantastiskt god. Svalka dig med en Michelada och njut sedan av en stor portion Baja style fisch tacos innan du kastar dig i det turkosfärgade vattnet.

Dagarna i Tulum är väldigt lugna och avslappnande. Den action som sker är Kite-surfarna som kämpar bland vågorna. Kuststräckan här lämpar sig bra för Kite-surfing då det kan vara ganska blåsigt. Det är dock inget som stör. Snarare är det riktigt skönt då luften känns frisk och nätterna svala. Perfekt klimat enligt mig.

Om jag kunde skulle jag åka hit varje år för lugnet, maten och den enormt vackra stranden som det går att sitta och stirra på hur länge som helst. Det här är paradiset.

 

 
 

 

 

 

 

 
 

#boköl

Så här i bokreatider vill jag slå ett litet slag för mitt personliga initiativ #boköl på Instagram. Syftet är att uppmuntra till mer läsning. Vi behöver alla läsa mer böcker. Riktiga böcker. Inga osexiga saker på padda och platta. Nej jag pratar sidor som man kan tumma, klassiker man lånar ut till kompisar, sidor som det går att göra små anteckningar i marginalen på och ryggar som ser snygga ut hemma i bokhyllan. 
 
 

Böcker är viktigt för mig. Antagligen beror det på att jag växte upp i ett hem med mycket böcker. Mina föräldrar har sjukt mycket böcker. Som liten kommer jag ihåg att jag plöjde Sune, Bert och Svedelid för att sedan gå över till Sjöwall & Wahlöö. Men sedan tog det stopp. Läsningen kom i andra hand och fokus lades på fotboll samt att cykla omkring och leta efter hemmafester. Efter ett par år tog jag upp läsningen ordentligt igen. Tror att det var någon gång kring det att jag gick ut gymnasiet. Boken blev en viktig kompis under de många resor jag gjorde då. Kommer bland annat ihåg den härliga känslan jag hade när jag var på jakt efter titlar av Tom Clancy i ett litet skul på ön Gili Air i Indonesien. En kvinna hade ställt i ordning och sorterat upp böcker från golv till tak som resenärer lämnat efter sig. I skydd av skuggan från palmerna var det bara att gå in, lämna sin gamla bok och ta en ny. Helt perfekt!  
 
Ni har säkert en massa egna bra läsminnen. Dela gärna i kommentarsfältet och se sedan till att läsa lite i en riktig bok till helgen. Ölen kan fungera som muta. Dokumentera det hela och publicera under #boköl så att andra kan inspierars och hitta nya titlar.
 
 

Hemma igen.

Nu är jag tillbaka. Ska samla alla intryck och kondensera restaurangbesöken till en behändig guide som kommer inom kort. Tillsvidare bjuder jag på lite utstyrslar.
 
 
 
 
 

På semester!

För tre år sedan var jag i Tulum och det var så rackarns bra att jag nu åker tillbaka. I två veckor ska jag läsa böcker, äta tacos, snorkla i cenotes och dricka tequila. Blir nog mest drag på Instagram under tiden. Så den som inte vill se bilder på tacos, blått hav, palmer och iskall öl gör bäst att hålla sig undan. Lovar återkomma med en ordentlig guide här på bloggen när jag är tillbaka igen. Allt gott tills dess!
 
 
 
 
 

Industribolaget i köket: Bibimbap

I helgen gav jag mig på att göra egen kimchi och Bibimbap. Det var inte alls så svårt och blev väldigt gott. Min kimchi blev dock svinstark. Tror jag råkade dubbla upp något i receptet. Men det var ett snabbt recept med gurka och morot. Köttet jag kom över var svensk rostas på kort datum som jag strimlade och stekte med spiskummin, ingefära, vitlök, chilipeppar, soya och sesamolja. Till det serverade jag spenat, böngroddar, sockerärtor och stekt ägg. Och så klart massvis med Sriracha.

 

 
 
Så här gjorde jag:
 
Snabb kimchi
 
1 gurka
2 morötter
1 röd chili
1 vitlöksklyfta
2 salladslökar
1 msk vinäger
1 msk socker
1 msk fisksås
1 msk cayenne peppar
 
Skiva gurkan tunnt och skär moroten ner till små tändstickor. Finhacka chili och vitlök. Blanda vinäger, fisksås, socker och cayenne peppar till en pasta och rör ner med gurka och moroton. Låt stå.
 
Strimlad biff
 
1/2 kg rostas
1 msk soya
1 msk sesmolja
1 msk chilipulver
1 msk hackad ingefära
 
Strimla och stek köttet i lite olja. Tillför vitlök, ingefära och chili. När allt fått fin färg tillsätt soya och sesamolja. Dra ner värmen och låt puttra tills det blir kletigt och gott.
 
Spenat med rostade sesamfrön
 
1 påse färsk spenat
1 msk sesamfrån
2 salladslökar
Salt
 
Häll spenaten i ett durkslag och häll över 1 l kokande vatten. Spenaten kommer krympa och då spolar du över kallt vatten. Krama ur så mycket vatten du kan och blanda med rostade sesamfrån och finhackad salladslök.
 

Om Industribolaget som blogg

Läste i mitt Facebookflöde att det snart kommer en bok om den svenska blogghistorien. Det fick mig att tänka på min egen blogg, Industribolaget. Första inlägget publicerades den 1 maj 2008. Då bodde jag i Isla Vista och pluggade statsvetenskap på UC Santa Barbara i Kalifornien. Till en början hade jag tänkt att bloggen skulle vara ett test. Jag skulle hålla på tills det att jag flyttade hem igen och då skulle jag stänga ner bloggen. Så blev det inte. Nu har jag bloggat i snart 5 år.

 

Då i maj 2008 var tanken att det skulle bli en renodlad modeblogg för killar. Typ. Jag läste Manolo och var inne på GQ Style flera gånger om dagen. Men hur min blogg skulle se ut hade jag inte klart för mig. Antalet modebloggar för tjejer hade redan exploderat hemma i Sverige. Duktiga och driftiga där flera av de som var tidiga idag driver framgångsrika företag inom mode eller jobbar på de största modetidningarna. Väldigt imponerande. Tjejerna var snabba, kreativa och duktiga på bilder. De hade också stora garderober vilket innebar att de kunde lägga upp mycket bilder. Något som är väldigt viktigt för att få trafik. Bilderna är allt.  På killsidan var antalet inlägg färre och inriktningen lite mer anal om jag säger så. Diskussionerna i kommentarerna på Manolo var som mindre uppslagsverk om konsten i handsydda italienska skor, rätt slag på kavajen och Windsorknutar. Inget jag kunde mäta mig med. Varken då eller idag. Så i början var det ganska mycket som talade emot att jag skulle kunna starta en modeblogg värd att besöka.

 

Så här såg det nämligen ut:

 

- Jag hade väldigt lite kläder att fota

- Jag gillade inte att se mig själv på bild

- Jag hade en skruttig kamera och knappt några fotokunskaper

- Samtidigt fanns det redan flera bra bloggar som var bättre än mig på det här med detaljkunskap kring herrmode.

 

Jag fick alltså hitta en annan vinkel på bloggen.

 

En av killarna jag delade lägenhet med hette Nelson och kom från Chile. Nelson var duktig på Photoshop och han lärde mig snabbt några enkla knep. Med någon dags träning kunde jag snart skapa egna klippbilder där jag kombinerade olika plagg. Dock inte tillräckligt för att det skulle kännas värt att besöka bloggen för. Då bestämde jag mig för att skriva korta berättelser till varje klippbild. Texter om situationer som kläderna skulle bäras i. Kavajen som bäst lämpade sig för en hotellbar i New York, jeansshortsen som gjordes sig bäst med en kall öl på stranden nere på Österlen eller skorna som var snyggast utan strumpor på en balkongfest i Lund. Beskrivande texter, lite som vinetikett-poesi.

 

Med det klart saknades bara ett namn. Jag bestämde mig tidigt för att det inte skulle vara ett flashigt engelskt namn och heller inte något uppenbart som ”Samuels mode” eller liknande. Valet blev ”Industribolaget” vilket var namnet på en då nedlagd gammal klädbutik i Örebro. Som liten brukade jag gå dit med mamma, mormor och morfar för att köpa kläder. Butiken var fylld med gedigna plagg. Inte det senaste. Inte det snyggaste. Men det var plagg som höll och som såldes till ett bra pris. Om det var skor från Puma man ville ha så fanns här identiska modeller från Bagheera. Ska man sammanfatta så var det butiken Industribolaget i Örebro som fick mig att börja fundera på vad jag hade på mig och få mig tycka det var kul med kläder. Detta oavsett om jag hade det senaste eller det coolaste. Ett bra namn för min modeblogg helt enkelt.

 

Under åren så har bloggen utvecklats i takt med de steg jag själv tagit livet. När jag fick jobb, flyttade till Stockholm och skaffade lägenhet med ett riktigt kök fick mat och dryck en mer framskjuten plats på bloggen. Likaså inredning och böcker. Idag är nog Industribolaget inte en modeblogg utan snarare en blandning av allt det som jag lägger pengar på för att vardagen ska bli mer njutbar.

 

Ni som läser verkar ha gjort samma resa. Och jag är väldigt glad över den goda nivån och tonalitet som hela tiden funnits i kommentarerna. Bäst är det när tips och inspiration delas både i inlägg och kommentarer.  Det ska ni ha ett stort tack för!

 

 
 
Bilder: I min gamla dator har nog nog ett hundratal klippbilder som dessa. Många ser ut som skit andra lite bättre. Här har jag valt ut fyra av mina absoluta favoriter. 

 

 


The Gunnar Hotel: Barinredningen

Jag har funderat lite över det här med baren på mitt låtsasprojekt The Gunnar Hotel aka "The Gun". Hela industri/dusty deco-grejen är något jag gillar skarpt personligen och en stil som går igen ganska mycket hemma. Risken finns dock att man tröttnar på den. Att den redan är gjord.
 
Baren på The Gunnar Hotel ska locka, inte bara boende gäster, utan även folk som råkar gå förbi. Den ska vara en bekväm samlingspunkt som ska hålla länge. En bar där man kan hitta en ett eget hörn för en #boköl eller samlas ett gäng får drinkar innan man går vidare på stan. Det ska vara en bar som inte konkurreras ut bara för att något fräschare och hippare öppnar ett halvår senare. Nej, det måste vara en kombination av diskret, tidlöst med inslag av industriköret som jag ändå gillar så mycket.
 
Sturehof är en bra utgångspunkt. En restaurang som sett likadan ut i typ 300 år. Varje gång jag är där har känner jag mig bekväm. Eller jag stör mig i alla fall inte på någonting när det gäller inredning. Så baren på "The Gun" kommer låna delar därifrån och matcha med helkaklat, marmorbänkar, mässing och glödlampor. En liten inspirationsbild ser ni här nedanför. Innehållet på barmenyn håller jag på med just nu och ska snart skickas iväg till experter för kvalitetskontroll. Kommer publiceras i fullo inom kort.
 
 

The Gunnar Hotel: Personalkläder

Personalen i receptionen på drömhotellet The Gunnar Hotel ska bära följande kläder från GANT Rugger som är tilltänkt partner för personalkläderna i den här drömmen. Skor med gummisula kommer från Mark McNairy vilket gör det lite skönare för fötterna under arbetspasset. Som ni ser är det bara herrkläder på bilden men självklart ska det vara kvinnlig personal också. Det är bara så att jag inte kan något om mode för damer. Ni får helt enkelt föreställa er kläderna i motsvarande modell för damer. Borde bli väldigt fint och kommer passa till de tidlösa inredningsdetaljerna. Mer om det inom kort. Måste bara drömma mig bort lite till.
 
Bild: Personalkläder reception på The Gunnar Hotel
 
Sedan tidigare har ni sett kläderna för servis -och barpersonal. Här blir det lite ledigare med chinos och en sval skjorta. Målet är dubbla uppsättningar av allt så att man alltid känner sig fräsch på sitt pass. Sneakers är ett par Nike Pegasus för snabba fötter och minskad halkrisk. 
 
Bild: Personalkläder servis och bar på The Gunnar Hotel
 

RSS 2.0