Att lyckas charma Cat Power -"Slutet"

Publicerad 2009-01-02 12:05:13 i Att lyckas charma Cat Power,

Har ni varit med om känslan av att falla fritt. Känslan som infaller precis i ögonblicket innan man håller på att somna. Hela kroppen rycker till. I ett ögonblick låser sig kroppens alla muskler i helspänn. Håren i nacken reser sig och det rinner en isande kall känsla ner längs hela ryggraden. Det är hjärnan som säger ifrån då den tror att kroppen håller på att dö. Du är klarvaken men ändå inte. En obestämbar plats mellan dröm och verklighet.
Det var ungefär så det kändes för snart fyra dagar sen. Det var då Cat Power gjorde slut.

För mig började slutet nog för en vecka och fyra dagar sedan. Jag trodde att allt var som det skulle. Hon var ute på turné. Jag var hemma och jobbade. Det hade vi varit med om tidigare. Det var inget nytt. Vi brukade ringa till varandra på kvällarna innan vi gick och la oss för att säga god natt och prata om dagen som gått. Jag brukade alltid ringa innan konserten för att önska henne lycka till och se till att det fanns en bukett blommor eller hennes favoritgodis som väntade i hennes loge efter spelningen. Då brukade hon alltid ringa och berätta hur det gått och tacka för de fina blommorna. Ibland ringde hon för att hon behövde avreagera sig då de inte blivit som hon ville eller att allt bara var skti. Oavsett så fanns jag där. Vi fanns där. Det år ju så det ska vara i  ett förhållande.

Men den där dagen när det tog slut så hade vi inte hörts av på flera dar.
Jag hade försökt. Ringt och skickat sms utan svar.
Hur känns det? Det kommer gå jättebra! Vad har du gjort idag? Idag drack jag kaffe på vårt fik, kommer du ihåg det där lilla fiket på hörnet i stadsdelen som alla gillar? Har det hänt något? Är allt ok?
Men inga svar.

Sist vi skildes åt så hade det varit lite kallt. Det märkte jag också. Alla har vi bra och dåliga dagar. Sånt händer ju alltid. Men nu kändes det inte bra någonstans. I hjärnan snurrade det som vi alltid tänker men aldrig vill säga. Undrar vad som har hänt? Var det något som jag sagt eller inte gjort? Varför svarar hon inte? Är hon med någon annan långt där borta?

Kommer det aldrig mer vara vi två i lägenheten igen. Hon sitter där på golvet i min vita skjorta, en penna bakom örat och alla låttexter i en enda röra. Kommer hon aldrig mer möta mig på väg hem från jobbet med två stora pappmuggar kaffe och storslagna planer för kvällen?
Det verkar inte som det. Fyra dagar hade gått utan att vi pratat med varandra. Inte på telefon inte ens ett sms.

-Hej! Jag har jättemycket att göra! Men snart är jag hemma! Puss och kram!
Det hinner man. Men ingenting. Helt tomt.

Fyra långa dagar har gått och nu står jag där utanför hennes dörr. Hon skulle egentligen kommit hem till mig. Men när hon aldrig dök upp på eftermiddagen ringde jag igen. Hon svarade, men det var något med tonen i hennes röst. Hon sa att hon var trött. Jag frågade varför hon inte hört av sig. Hon sa att hon inte orkade ta det över telefon. Jag kunde komma hem till henne. Vi behövde prata sa hon.


Rock: Vintage
T-shirt: Our Legacy
Byxa: Our Legacy
Väska:Aristolasia
Skor: H by Hudson



Där är jag nu. Utanför igen. Med mössan och väskan i handen. Oroligt drar jag fingrarna genom håret och ringer på. Jag pillar nervöst på mellersta knappen på rocken. Den sitter löst. Snart kommer den ramla av.
Det känns som en evighet innan dörren öppnas.

Hon står där. Hon ser trött ut. Svart mascara har runnit längs kinden. Hon har på sig en alldeles för stor T-shirt och mina fula raggsockor som jag lämnat där. Vi står i dörröppningen och tittar på varandra länge. Jag får inte fram ett ord. Vad säger man nu. Till slut säger hon

-    You should come in.

Vi pratar. Eller, det är hon som pratar egentligen. Jag själv faller genom mörker. En isande känsla som vandrar längs ryggraden. Klarvaken men ändå inte. Just nu känner jag allt. Varje andetag, varje rörelse. Det är isande kallt och varmt på samma gång. Allting rusar förbi. Världen utanför. Livet. En dag till. Bara en sista natt. Verkligheten. Drömmen. Cat Power.

Det är slut nu.

Att lyckas charma Cat Power del 7 - "Ett par"

Publicerad 2008-12-09 23:12:00 i Att lyckas charma Cat Power,

Jag vaknar av att hon tagit hela täcket igen och rullat in sig i en liten boll. Jag ler inombords och sätter mig sakta upp i sängen och trummar lätt med tårna mot fiskbensparketten. Solen står redan högt på himlen och det ser ut att bli en fin söndag.

Det var snart fyra månader sedan som jag var ute med grabbarna när telefonen ringde. Det var hon. Vi hade varken hörts eller setts på över en månad efter den där kyssen utanför klubben som hon bjöd mig till efter att vi fikat på den lilla baren på hörnet i stadsdelen som alla gillar. Hon är Cat Power, en komplicerad singer songwriter från USA. Jag är en svensk kille med drömjobbet långt hemifrån.
Den kvällen hon ringde följde hon med mig hem och nu har vi inte lämnat varandra på fyra månader. Ibland kommer jag hem från jobbet och då sitter hon i vardagsrummet med papper och texter i huller om buller, gitarren i knät, en penna bakom örat och en stor kaffekopp i handen.


Bågar: RayBan
Tröja: Acne
T-shirt: Our Legacy
Chinos: H&M
Skor: Converse
Klocka: WCT


Jag reser mig upp, tar på mig ett par grå mjukisbyxor från mitt gamla college och en vit djupt rundhalsad T-shirt och smyger sakta ut barfota i köket.
Snart sprider sig en hemtrevlig arom från Moccamastern i det lilla köket med schackrutigt golv. Jag behöver alltid musik när jag lagar mat. I alla filmer som utspelar sig i den här fantastiska staden strömmar ofta Edit Piaf ur högtalarna för stämningens skull. Jag är inte sämre och det kanske till och med blir lite Chet Baker.
Ur den gamla kylen plockar jag fram ägg, bananer, hallon, mjölk till pannkakorna.
Efter att ha vispat ihop smeten ställer jag mig vid gasspisen. Då känner jag ett par varma händer som smiter in under mina armar och en mjuk kropp tätt intill mig,

- Morning stranger
- Hey baby

Jag vänder mig om och där står hon. Iklädd en av mina vita skjortor och håret uppsatt i en slarvig tofs. Hon smeker min kind och biter sig i under läppen.
Vi äter pannkakor och färskpressad apelsinjuice. Hon läser alla bilagor i söndagstidningen och kommenterar nästintill varenda nyhet.
Hon frågar om vi inte kan ta en promenad i solen, ta en kaffe och kanske spela en pick-up game i parken med mina kompisar. Jag snörar på mig mina gamla Converse och slänger på mig en stickad tröja och sen går vi till parken.

Att lyckas charma Cat Power del 6

Publicerad 2008-11-20 22:06:13 i Att lyckas charma Cat Power,


Timmen är slagen. Sakta knyter jag skorna, långsamt långsamt. Jag vågar egentligen inte gå. Tänk på vad som kan gå fel. Det var ju bra som vi hade det. Lite oskyldigt bara, en fika där, ett möte på gatan där, ett leende, en kram. Jag menar hon är ju Cat Power underskön sångerska och jag är ju bara jag. 
En sista titt i spegeln, jag trycker petar till glasögonen mot näsen och drar handen genom det rufsiga håret en sista gång, 
Ute är det höst och löven skiftar i palettens alla färger. Det är inte för varmt och inte för kallt. Rocken förblir uppknäppt, jag  menar jag ska ju promenera en dit och vill inte bli svettig. 
Vad ska jag säga när jag kommer fram, kommer jag få en chans att prata med henne igen. Hon ska ju faktiskt spela och sjunga.




Rock: Coming Soon
Tröja: Acne
Skjorta: Our Legacy
Byxor: Martin Margiela
Skor: Opening Ceremony

Nu är jag där. Lokalen är full av folk som småpratar och dricker. Hon kliver ut i strålkastarljuset med gitarren i handen. Sen vet jag egentligen inte vad som hände. Det var liksom i en dimma och nu står vi där i ett hörn vid ett bord. Jag med en öl och hon med ett glas vin. Hon frågar om jag tyckte om konserten. Runt om oss står folk och pratar med varandra och dricker igen. Det är som om ingen lägger märke till oss. Som om vi är dom enda. Jag vet inte vad jag ska säga. Det var ju fantastiskt, men jag vill ju inte få det att verka som om jag smörar. Eller fan, jag säger som det är. Det var ju helt perfekt. 
Hon försvinner iväg bakom scenen för att hämta sin väska. Vad gör jag nu! Försöker se cool ut? Pillar lite på flasketiketten men det går inte att hålla sig. Jag tar fram telefonen och låtsas läser lite sms. Sjukt vad löjlig man är. Det känns som en evighet men så kommer hon igen.

Jag tar en klunk av min öl. Hon skrattar och säger att hon är glad att jag kom. Vi pratar en stund om människorna runt om kring oss. Vad tror du det paret pratar om, de ser ut att bråka? Ser du hur tjejgänget i andra hörnet spanat in bartendern när han slänger med flaskorna fullt medveten om att de tittar. Vi pratar länge och skrattar mycket.
Jag vet inte hur länge vi har stått där men plötsligt tänds lamporna, baren stänger och alla har gått. Vi säger båda på samma gång att vi inte märkt att folk har gått. Hon ser mig djupt i ögonen, jag säger att jag går och hämtar våra jackor. Vi möts vid utgången. 
Utanför är det alldeles tyst. Det har blivit lite kallt och jag fäller upp kragen. Hon har en stor, tjock halsduk som hon virar snyggt runt halsen och en hemstickad mössa som hon tar på sig lite nonchalant. 
Nu står vi där under en ensam lyktstolpe. Ett höstlöv landar på hennes axel. Jag plockar bort det försiktigt. Precis när jag gör det lutar hon sig fram och kysser mig. Det känns som jag flyger, landar mjukt, blir alldeles varm, glädjen rusar genom mig och jag kysser henne tillbaka. Någonstans hör jag musik, ljuv musik. Eller det kanske bara är jag som inbillar mig.
Sen blir allt tyst igen. 




Nu står vi bara där. Hon säger att hon måste gå. Hon ska åka på turné. En lång turné långt bort.
Jag säger att jag förstår. Någonstans visste jag att allt var för bra för att vara sant. Hon säger att hon tycker om att vara med mig. Vi bestämmer att vi ska höras när hon kommer hem. Hon smeker mig över kinden ger mig en kyss och sen vänder hon och går. 
Jag står kvar en stund och ser henne försvinna runt hörnet. Det har blivit kallt och jag stoppar händerna i fickorna och går långsamt hemåt i månljuset. Men jag går på moln, det är som om någon lyser upp vägen där jag går. Jag har fått smak av en ängel. En riktig ängel.

Om

Min profilbild

industribolaget@gmail.com

Jag heter Samuel Garlöv. På kvällar och helger leker jag med den här högst personliga bloggen. Industribolaget är en blogg om tacos, jeans, boköl och drinkvagnar. Den är min hobby. Om du har några frågor eller funderingar så är du varmt välkommen att mejla industribolaget@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela