industribolaget

I like the little things.
- Leo McGarry

Jag gillar också de små men viktiga detaljerna i livet. Njutningen av att sitta vid en bardisk och se bartendern tillreda min nyligen beställda Old Fashioned. Känslan när jag tar en klunk Cola efter den första tuggan på hamburgaren och inser att den är alldeles perfekt kyld av riktigt bra isbitar. Ljudet när jag öppnar matlagningsölen innan fredagsmiddagen ska börja tillagas. Eller känslan av att känna tidningspapper av riktigt fin kvalitet mellan fingertopparna till en god söndagskaffe.

Kavaj: YMC
Skjorta: J.Crew
Chinos: GANT Rugger
Skor: Our Legacy
Ryggsäck: Yuketen
Mössa: Oliver Spencer
Bågar: Ray Ban
Tidning: ICON

I tre års tid har jag, varje år, köpt nya skor för 1700 kr. Jag har dock aldrig varit riktigt nöjd då skorna inte uppfyllt det säljaren sålde in. Ett par joggingskor ska göra en snabbare. Det ska i alla fall kännas som man blir snabbare. Men mina tidigare skor har varit stela, sega och fula. Så nu när jag var i New York köpte jag ett par Nike Lunarglide mest för att de var snygga och billiga. Halva priset mot vad jag brukar betala för joggingskor. Men vilket uppvaknande! Det är som jag är nio år igen och sprigen med sprillans nya Snowjoggers över packad snö i medvind. Underbart sköna och snabba. I alla fall till känslan.

I lördags lämpade sig äntligen vädret för gratinerad löksoppa. Oxbuljong, gul lök, timjan, vitt vin, franskbröd och Emmentaler. En rätt lika mättande som god. Och snygg! Kalaset rundades av med den franska filmen Igelkottens elegans. Mycket sevärd film måste jag säga.

Ny spellista uppe på Spotify. MANWEEK FALL 2011.

I lördags hade jag en riktigt ball matupplevelse. Det var inte så att maten var det bästa jag upplevt. Nej, det var habilt mexikanskt käk. Gott helt enkelt men inte mer. Men helhetsupplevelsen var ball. Asball. Vilket gjorde maten godare.
La Esquina ligger på 114 Kenmare, New York, NY 10012. Ett ställe jag hört mycket om men aldrig besökt tidigare. Som ni kan se på bilden nedan så ligger det på ett hörn och ser ut som ett slitet gatukök. Man går in genom en liten dörr och väl inne möts man av en stor järndörr och en värd med bokningslistan. När sällskapet är samlat leds öppnas järndörren och man leds ner längs en brant trappa rakt in i ett rykande varmt kök. Där nere grillas det kött och slevas salsa för fulla muggar. Vidare genom köket och in i baren. Tryckande hip hop gung från högtalarna och mycket folk. Inte ett ställe du myser på med mormor. Men underbart! Vi satt vid ett långt slitet träbord på udda stolar och bänkar. Omgivna av rad efter rad av tequilaflaskor i olika sorter. Margarita till fördrink, kyckling -och bifftacos till förrätt, grillad biff och kyckling med ris och bönor till varmrätt, chockladsufflé till dessert. Drickat bestod av iskall Modelo Especial på burk. Det var gott. Men atmosfören gjorde det godare. Jag åt så mycket att jag knappt kunde ta mig hem. Att gå ut efter middagen var inte att tala om. Jag var i koma. Lycklig mexikansk matkoma.

Mina egna bilder blev misslyckade så här kommer ett gäng från La Esquina.

Freemans och Schiller's

Blue Moon i hotellbaren på Sheraton Tribeca och Porkslap på The Standard.

Byggkranar i dimman vid Ground Zero.

J.Crew Liqour Store. Vilken affär och sjukt trevlig personal som tipsade om baren Walker's nedan.
Den slitna bardisken var underbar att sitta vid och den gamla rökdoften ligger kvar i matsalen vilket faktiskt passar bra in.

Walker's på 16 N. Moore St., New York, NY 10013

Morgonjoggen över Manhattan Bridge och tillbaka över Brookyln Bridge. Mäktigt!

Dunvästen har, i alla fall i mina ögon, fått ett ganska dåligt rykte. Oftast då den på senare tid kapats av överförfriskade unga seglare från Västkusten, otrevligt bankfolk från Stureplanskvarteren eller vesparidande italienare som av någon anledning fått för sig att det är kallt i juli och att man då måste ha väst ovanpå kostym. Men den är snygg i sig och jag gillar dunvästen som plagg. Helst i en Tillbaka till Framtiden Marty McFly-kombination.

Väst: Gant Rugger
Skjorta: R by 45 rpm
Chinos: Wings+Horns
Jeansjacka: Levis
Skor: Converse
Väska: Strawfoot Handmade Tote

På torsdag bär det av. Fyra dagar i New York ligger framför mig. Det ska bli riktigt kul och det känns därför lagom att runda av tipsinslagen här på Industribolaget. Dagen till ära är det ingen mindre än Our Legacy grundaren Jockum Hallin som varit vänlig nog att bjuda på ett riktig boktips. Dashwood Books ska vara fullt av fotoböcker, både nya och gamla. Det tackar vi för!

I dag eller snarare i går blev det höst. I alla fall här på Gärdet. Plötsligt började jag tänka på alla fina sommarkvällar som jag inte tagit till vara på. Varför var jag inte på fler uteserveringar? Varför gick jag inte längre promenader och satt och stirrade ut över något jälva vattendrag? Varför grillade jag inte mer? Varför har jag inte ens en grill? Jag fick biblisk höstångest. Det man kan trösta sig med då är att det kommit in en massa fina kläder ute i butikerna. Hösten är ju faktiskt den tiden på året då man kan kombinera på bästa sätt. Under kallaste vintern syns ju inte så mycket mer än vinterjackan och på sommaren har man ju knappt något på sig alls. Men på hösten kan man kombinera jacka, kavaj, tröja och skjorta. Allt på en gång till och med om man så vill.

Jacka: GANT Rugger
Kavaj: Nigel Cabourn
Skjorta: R by 45 rpm
Jeans: NN07
Skor: Nephentes
Ryggsäck: Abingdon J.Crew
Bågar: Ray Ban

Relativt nyöppnade VOLT på Kommendörsgatan 16 kallar sig för en gastrobistro. Lokalen, som är liten och intim, bjuder på en skön inredning där gamla biologiaffischer och lysrören från mellanstadiet möter String, svart heltäckningsmatta och skandinavisk design som sitter ihop riktigt bra. Menyn, kan för en som mig som lagar lite mer vardaglig mat, verka lite skrämmande till en början. Känn på ingredienser som sot, gran och krusbär. Men till skillnad från andra finrestauranger som på menyn stoltserar med färgflan från gamla ryska rymdfärjor som serveras på en bädd av oxögonbryn och reducerat isbjörnsnavelludd, mest för kockens eget ego, så är maten på VOLT, även den avancerad, till för mig som gäst.


Bild: VOLT på Kommendörsgatan 16

Till förrätt valde jag Bifftartar med rökta rödbetor och stenbitsrom. Varmrätten bestod av rostbiff, kapris, oxbringa och purjolök tillsammans med en sky som till och med mormor hade avundats. Jag gillar inte kapris men här passade det kanon och oxbringan smälte i munnen. Det var nästan så att den inte ens fanns på tallriken. Osynlig oxbringa! Efter det serverades en kittost från Jokkmokk tillsammans med djungelgurka och stekt rågbröd innan desserten med saltkolaparfait och majs. Det var majspuré, majsflan och så bara majs. Gudomligt gott tillsammans med kola. Som om detta inte var nog serverades sockerkaka till filterkaffet på slutet. Alltsammans ackompanjerades av fläckfri service med utvalda viner där Barolon till rostbiffen var en upplevelse i sig. Helt enkelt en fantastisk bra, välsmakande och kul matupplevelse där man fick lära sig något helt nytt om matlagning.