Jag har bestämt mig för att börja jobba lite med sponsrade inlägg. De kampanjer jag väljer kommer vara noga utvalda och passa under mina teman: mode, mat, dryck, resor och inredning. Jag kommer skriva inläggen själv och de kommer vara tydligt utmärkta. 

Först ut, en film om en Djurgårdsrestaurang som går in under Industribolagets Sthlmsguide. Sjukt val egentligen då jag älskar mitt kära AIK. Men den här filmen handlar inte om Djurgården. Den handlar om Berit. Järnladyn Berit. Och hon förtjänar den här uppmärksamheten.

Berit driver järnvägsrestaurangen på Östra Station i Stockholm och har gjort så i över 30 år. Under den tiden har hon stått emot uppköp av ekonomisk övermäktiga koncerner, hon har utsatts för hot, det har brunnit och hyran har chockhöjts. Men trots all jävelskap har hon fortfarande öppet. Och tur är väl det. Under plafondmålningen i taket serveras nämligen gedigen husman med mycket smör och grädde. Här kan du njuta av klassiska rätter som raggmunk, stekt fläsk och skomakarlåda. Jag har själv varit där och käkat lunch. Dock med min AIK-pin lagom dold. Inredningen är så gott som original med funkismöbler i ljus björk designade av NK-inredning. Undantaget är en ”modern” glasvägg byggd 1950 som sattes upp för att vin skulle få börja serveras. Fantastiskt faktiskt. Det finns få ställen kvar i stan som funkar och ser ut så här. Och även om jag själv gillar helkaklat och rostfritt stål så är det skönt att Berit finns där ute. Som vurmar för det gamla fina. Som kämpar för att saker inte ska rivas ner bara för att något annat just nu är inne. Som står upp för det hon älskar. Sin mat och sin restaurang.

Som tur är lönar det sig i längden att vara god och snäll. Vilket det nu äntligen också gjort för Berit. Tidningen The Guardian har nämligen utsett hennes restaurang till Europas femte bästa järnvägsrestaurang. Endast slagen av storheter som Le Train Bleu på Gare De Lyon i Paris och 1e Klas i Amsterdam. Stort. Riktigt stor. Även om tågen här rullar upp i Roslagen och inte har slutdestination Berlin, Marseille eller Rom så blir jag glad av vetskapen att Stockholm har en järnvägsrestaurang värdig namnet. 

(Det här var ett sponsrat inlägg skrivet av mig för Eriksberg.)