Då har jag fått blodad tand. Igår sprang jag Stockholm Marathon och det var bland det värsta och bästa jag gjort. Med ett bandagerat svullet vänsterknä var förutsättningarna inte de bästa och måltiden reviderades ganska snabbt efter att jag tagit de första stegen. Att gå i mål på 4h blev snarare en kamp om överlevnad där jag krigade för att hålla farthållarna för 5h bakom mig.
Första varvet gick dock ganska bra, då jag klev runt på 2,14. Men ute på Djurgården fick jag börja betala för att jag försökt kompensera med andra muskler för att skydda mitt knä. Kramper och långa sträckor där jag fick gå gjorde mig ruskigt frustrerad och arg. Men jag kom i mål på 4,49 tack vare god hjälp från vänner, familj och publik. Vi var fyra kompisar som sprang och det var en härlig känsla att se alla igen inne på Östermalms IP med medalj och proteindryck.
Idag linkade jag ner på stan och belönade mig med två par skjortor och ett par chinos.


Skjorta: Vailent, Made in the Shade
Chinos: Vailent


Undertecknad in action Stockholm Marathon 2009