Industribolagets Tulumguide
Det är en härlig känsla att precis ha hämtat upp sin väska från bagagebandet och ta den korta promenaden ut i ett nytt land. Tryggheten i den luftkonditionerade och organiserade flygplatsen byts mot en vägg av värme, nya ljud och spännande dofter. Det känns ibland som man är en återvändande idrottsstjärna med medalj runt halsen. Var du än vänder dig viftar och vinkar folk. Skillnaden är dock att personerna som vinkar vill att du ska åka med just deras taxi, hyra deras bil eller åka på den absolut bästa guidade turen som finns just här och nu. Jag försöker se van ut. Sveper bestämt med blicken efter namnet på det taxibolag som jag fått tips om på förhand. Med 12 timmars flygning i kroppen är jag trött, lite nervös men framför allt glad över att vara framme. Att vara tillbaka i Mexiko igen.
Nu är flygplatsen i Cancun inte lika hektisk som exempelvis Bangkok eller Jakarta. Det är heller inte Islamabad vi kommit till. Jag är ingen cool äventyrare. Det här är Yucatan-halvön i början på feberuari. Amerikanarnas turistparadis. Ungefär vad Grekland är för Sverige. Men jag får ändå alltid samma sköna, lite pirriga, känsla oavsett var i världen jag rest. Anledningen, att jag är någon annanstans än hemma. En plats där jag kan se, upptäcka och lära mig nya saker.
Jag tänker mig att vi börjar med hur vi tog oss hit. För tre år sedan satsade vi på billigaste flighten. Det blev byte i London och Miami innan vi landade i Cancun. Inte att rekommendera. Det tog nästan 20 timmar. Denna gång satsade vi på bekvämlighet och köpte flygstolar via Fritidsresor som har direktflyg från Arlanda till Cancun. Fyra filmer senare är du framme. Kanon!
Det var också i Cancun som årets Mexikotur började. Förra gången vi var här såg vi det bara från luften och kort från taxin innan vi åkte direkt vidare till Tulum. Nu hade vi bestämt oss för att stanna i två nätter. Så här i efterhand var det mer än nog. Hotellzonen i Cancun ligger längs en liten landtunga med turkost underbart vatten och fin bred sandstrand. Resten var faktiskt skit. Nu kanske vi inte bodde på världens bästa hotell. Finns säkert fantastiska hotell här också. Vi hade dock bokat fyrstjärnigt, vilket vi fick också. Det var bara det att allt stått still sedan 1995. Hotellet hade 12 restauranger. Ingen av dessa serverade mexikansk mat. Självklart fanns ett brittiskt steak house med en miniatyr av Big Ben utanför, ett japanskt sushitempel och en skaldjursrestaurang med pirater. Inte en tacos al pastor så långt ögat kunde nå. Sorgligt. Amerikaner som struttade omkring med enorma termosmuggar fyllda till bredden med Margaritas. Gladeligen köade de till dålig sushi inomhus. Som tur var hade vi en fantastisk utsikt från rummet. Egen balkong med jacuzzi och en tv med typ 1000 kanaler. Så vi beställde upp färsk frukt med drinkar och njöt på rummet de två kvällarna vi hade i Cancun. Utöver det har jag inga tips att dela från Cancun. Säkert finns det bra saker här också. Men det var inget som någon avslöjade för oss. Sammanfattningsvis kan vi väl säga, fin strand, bra bad och enormt stora hotell.
Bild: Morgonpromenad i Cancun.Det om Cancun. Dag tre tog vi en taxi ca 40 minuter söderut till Playa Del Carmen där vi löste biljett i hamnen för vidare transport till ön Cozumel. Ön som kanske är mest känd för dykning och att de stora lyxyachterna som kryssar i Karibien stannar till där på sina turer. Vi åkte dit för vattnet och för att vi hittat ett väldigt mysigt hotell.
Bild: Hamnen i Playa Del Carmen.
Hotel B har endast 40 rum vilket gör det skönt mysigt och personligt. Man har använd sig av klippformationerna när man har anlagt badbrygga, badstegar, solbäddar och den i berget insprängda jacuzzin som är magisk att sitta i när solen går ner. Maten är jättegod, drinkarna kanon och personalen supergullig. Samtliga rum har egen balkong med utsikt mot havet. Solnedgången är magisk och avnjöts varje kväll med en Margarita på Mezcal i handen. Här på Hotel B stannade vi i tre nätter. Och med facit i hand hade jag bytt ut våra två nätter i Cancun med ytterligare två hotellnätter på Cozumel. Dagarna var ytterst okomplicerade. Vi gick upp, tog en morgonpromenad längs de fint iordninggjorda cykelbanorna. Cozumel är nämligen värd för en årligt återkommande och mycket populär Iron Man-tävling som gjort att infrastrukturen fixats till en aning. Efter promenaden blev det frukost på hotellet med färsk frukt, svarta bönor, salsa, tortilla, kaffe och färskpressad apelsinjuice. Hotellet har även en riktigt bra juice - och smoothiebar som man kan beställa ifrån när man vill.
På kvällarna promenerade vi in till Cozumel stad för att äta middag. Personalen på hotellet var mycket hjälpsamma med att dela med sig av var deras favoritställen låg. Väl inne i stan så är själva hamngatan kanske inte så mycket att hänga i julgranen. Den kantas av diamantbutiker, sombreros och annat krimskrams. Helt och hållet anpassad för alla som kliver av de stora lyxkryssarna för några timmars shopping. Men bakom hamngatan in mot land ligger gata efter gata med låga hus i vackra pastellfärger. Ön är också full av välbevarade Volkswagenbubblor så gillar man leken ”Punch buggie” så får man vara beredd på blåmärken. På tips från bartendern på hotellet var vi nu på jakt efter en riktig taqueria. Vi hade fått rådet att besöka ett ställe som hette Los Otates inne i stan.
Alla har säkert sina egna metoder men jag brukar bedöma en taqueria utefter stolarna. Mer billiga plaststolar ger bättre tacos är min erfarenhet. På en sidogata inne i stan mittemot en gammal barberare hittade vi tillslut Los Otates. En liten juvel till restaurang. Plåttak, plaststolar och en tillhörande kock med hårnät och stor kniv. Den perfekta kombinationen för bra tacos enligt min teor. Jag beställde in Tacos al pastor och en Pacifico. Marinerat supermört fläskkött serverades på små nygräddade tortillabröd med lite silverlök, ananas och koriander. Köttet var så gott att det helt plötsligt blev bekvämt att baksidan på mina svettiga lår fastnat på den slitna vita plaststolen. I hörnet satt två gubbar och tittade på Mexikanska fotbollsligan utan ljud. Allt var nu ljusår bättre än den misslyckade 90-tals lyxen i Cancun. På väg hem stannade vi till på en bar, som jag nu inte minns namnet på. Baren i sig var kanske inget vidare men den var fylld av brunbrända män med rufsiga vita skägg. Gamla sjöbjörnar som nu styrde dykbåtar för turister om dagarna och drack blaskig öl på kvällarna. Som tagit ur en bok av Grisham. Fantastiskt!
Efter tre lugna dagar på Cozumel tog vi färjan tillbaka till fastlandet, hoppade in i en taxi och styrde näsan mot vårt älskade Tulum. Resan tar cirka 40 minuter och kostar ungefär 300 kr. Det finns billigare sätt om man så vill. Lokaltrafiken domineras av ”Collectivos” vilket är minibussar som går mellan Cancun, Playa Del Carmen och Tulum. Att åka med en Collectivo kostar kanske 10 kr men passar inte så bra om man har packning med sig. Bättre då att ta Collectivo när ni ska göra dagsutflykter från Tulum. Man hoppar på, säger var man ska kliva av och sen delar man resan med lokalbefolkningen som åker till och från sina jobb längs med kuststräckan.
Tulum är ett paradis. För tre år sedan när vi var här hade vi bara läst om Tulum i en resetidning som listade världens 10 vackraste stränder. Vi hade aldrig varit i Mexiko då och slog till. Det visade sig vara en riktig vinstlott.
Tulum stad ligger längs med motorvägen. Här finns billigare hotell, hostels och vardagsliv. Men det är en genomfartsort. Det är nere vid stranden som paradiset ligger. Hotellen ligger utspridda längs en strandremsa på ungefär 10 km. Det är lätt att navigera sig runt då adresserna för hotell och restauranger är kilometerangivelser. Vårt hotell låg denna gång på 7,5 km. Förra gången när vi var här bodde vi precis i början på stranden. Bilvägen som går längs med stranden är smal vilket är bra då det förhindrar allt för tung trafik att ta sig ner. Här finns också regler som förbjuder att man inte får bygga hotell högre än vad palmerna sträcker sig. Så i Tulum finns alltså inga stora vräkiga hotell med enorma pooler intill stranden. Allt är istället smakfullt ordnat med respekt för natur och miljö. Hotellen ligger gömda bland palmerna längs med stranden och restaurangerna kantar djungelsidan av vägen. På kvällen blir det mörkt. Väldigt mörkt. Och det finns ingen gatubelysning så ta med en ficklampa när ni går ut för middag. Nästan alla hotell har egna restauranger som oftast ligger nere vid stranden. Men de flesta mathöjdpunkterna finns på djungelsidan av vägen. Så på kvällarna vandrar man upp och ner i skenet av ficklampor, facklor och lyktor med levande ljus för att testa olika ställen och menyer.
Maten är fantastisk och det finns många restauranger att välja mellan. På tre år hade det öppnat flera nya spännande ställen och vi hann testa några av dem. Sen hade vi egna favoriter från förra besöket här som vi också ville gå tillbaka till.
Men här kommer mina favoriter utan någon som helst inbördes ordning.
Dagarna i Tulum är väldigt lugna och avslappnande. Den action som sker är Kite-surfarna som kämpar bland vågorna. Kuststräckan här lämpar sig bra för Kite-surfing då det kan vara ganska blåsigt. Det är dock inget som stör. Snarare är det riktigt skönt då luften känns frisk och nätterna svala. Perfekt klimat enligt mig.
Om jag kunde skulle jag åka hit varje år för lugnet, maten och den enormt vackra stranden som det går att sitta och stirra på hur länge som helst. Det här är paradiset.
