Häromdagen märkte jag att solbrännan var borta. Mina tidigare gyllenbruna ben hade återtagit ett blekt gymnastiksalsskimmer igen och shorts var det inte längre snyggt. Mitt sol och saltblekta Kalifornienrufs till frisyr som jag vårdat ömt var nu bara ett minne och utanför fönstret såg jag tunga tunga regnmoln och en nordanvind som bestämt sig för att stanna. Jag insåg i denna stund att det var dags ställa in sig på att hösten nu var kommen. Av denna anledning, för  ungefär en vecka sedan, kammade jag ner rufset, klippte lite lugg, klädde mig i gråa nyanser och stickade tröjor. Jag har börjat bära min parkas och lyft fram min trenchcoat ur garderoben. Hösten är här nu.

Det var längesedan jag hade lugg, måste nog gå tillbaka till min stenhårda Oasis period, tidigt 2000 skulle jag tro. Sen dess har det varit arméfrisyr för hela slanten och ett och James Dean 2006 försök men nu är alltså luggen tillbaka. Om den är här för att stanna återstår att se men just nu vill jag verkligen. Detta är av den enkla anledningen att Bruce Wayne har lugg och sidbena och tillsammans med ett par skarpa bågar skapas den halvnördigt stygga superhjältekänslan som jag avundar.

Följande utstyrsel har jag satt ihop med ovanstående resonemang i tanken så det är bara att kamma fram barret och på med brillorna. Självklart riskerar man att se ut som en vilsen engelsk skolpojke men det får man helt enkelt leva med.

Rock: Kolor

Byxa: Lanvin

Tröja: Acne

Skor: Banana Republic

Väska: Moore&Giles

Armbandsur: IWC