industribolaget

Michael Williams driver sedan tre år tillbaka A Continuous Lean. En av USA:s mest populära bloggar och inspirationskällor för amerikansk stil, hantverk, mat och dryck. ACL har hunnit med fler spännande samarbeten bland annat tillsammans med J.Crew och Gant.

Photo by: Angelo Baque


My idea behind the blog, Industribolaget, was to tell the stories behind my favorite shirts, jeans, jackets and accessories. I believe that we all have one or two garments that we care about a little bit extra and we do that for a reason. Do you have a favorite piece in your wardrobe at home and why is it your favortie? For some reason I always end up buying the same two or three things over and over. Oxford shirts and jeans and leather boots. I’m very consistent and boring. I do covet my old worn Barbour jackets more than anything though. The first day of fall when I can start wearing my Barbours again is a wonderful time for me.

Why did you start your blog? And how would you say it has evolved over the years?

 

I started the site at the end of 2007 because at the time there were no websites out there that truly encapsulated my personal style. I wanted something that would talk about clothing but be more than that. To cover food, travel, history and vintage stuff — all rolled into one. Because I couldn’t find anything like that, I thought I might try and do it myself. It took me at least a year to figure out what I was doing and how I thought things should mix etc.

In the almost three years I think ACL has changed in the way that I approach things. So the concepts are still the same, but the coverage is from a different angle. In the beginning I posted more but it would be stuff I found online. Eventually I figured out that it is better to go and experience something and develop a post from that (with my own photos etc) rather than just picking up images from one of the thousands of other sites that are focused on this same area. One other big change is the fact that I don’t cover much clothing anymore. I’d say it’s only roughly 20% of the content. Because I don’t think about clothes all the time. I’m more interested in an amazing leather producer or an amazing restaurant somewhere than a new sweater from a designer.

 

 

You blog a lot about American things. In your mind, what are the best American things when it comes to fashion, design, food and drinks? Can you list a few of them?

 

My love of American design is the focus on use. Workwear is the way it is because men used it and it evolved to fit needs and specific uses. That’s is my favorite part. American stuff is known most for being durable, not delicate. I like that.

What is your opinion on American vs European style?

 

I think that the style and sensibility in Sweden is the perfect mix between European and American style. Granted I have not been to Sweden (it is definitely on my short list of places to visit next year). But from what I see of the style coming from there, I really think that there is a strong relationship between our two countries aseptically. The two places that understand American style almost better than Americans are Sweden and Japan.

 

 

Do you know any Swedish designers or fashion labels?

 

Does Gant count?

 

I know Our Legacy of course. Dunderdon is another Swedish brand I like. My marketing company also does work for the Swedish outdoor company Fjällräven — which I think is a good brand. I follow your blog (Blogg!?) and learn about Swedish brands from there — which is cool. I really need to visit though.


You have done a few design collaborations already but what would be a dream collaboration/project for you?

I’d really love to do something —oxford shirts maybe — with Brooks Brothers. That would be one of my dream collaborations.

I have this dream to do a great roadtrip across America one day. If you can say one place/thing that I can not miss, what would it be?

 

The American West. The USA is a pretty diverse place and each different region has something to offer, but the American West is quintessential road trip material. The land is beautiful and all of the classic ideas of America are represented. I’m planning a trip through Texas and New Mexico next year. I’m hoping it will look like No Country for Old Men, without the murdering psychopath of course.

I samband med starten på tävlingen tillsammans med Ganty by Michael Bastian fick jag möjligheten att dra iväg ett par frågor till Michael Bastian himself. Ett härligt inslag i Industribolaget Intervju och resultatet ser ni nedan.




My idea behind the blog, Industribolaget, was to tell the stories behind my favorite shirts, jeans, jackets and accessories. I believe that we all have one or two garments that we care about a little bit extra and we do that for a reason. It can be a trip, a meeting, a feeling or a party and it is that reason that I'm looking for. Do you have a favorite piece in your wardrobe at home and why is it your favortie?

Without a doubt, my favorite special piece of clothing is a navy blue cashmere crewneck sweater from one of my first collections. A big reason I started my line was to make the things I could never find for myself when I was men's fashion director for Bergdorf Goodman, and the main thing I could never find was this perfect, simple sweater. It's the piece I wear the most, and probably the one thing I would grab if woke up and my apartment was on fire.

After your latest visit in Sweden, what would you say is the main difference between the way American men dress compared to us Swedes?

I have to say-- there isn't really a big difference between how Swedish and American guys dress!  Of all the European countries i've been to, Swedish men seem to value the same things American guys do when it comes to their clothes-- comfort, function, discreet luxury, and an appreciation for personal style over designer flash. If I had to pick one thing though, maybe Swedish men are more comfortable with slimmer pants than their American counterparts-- but that makes sense-- you're the home of the skinny jean.


I'm planning to go to New York this fall and I'm always looking for new bars to visit. Can you give me a tip?


I'm definitely the wrong guy to ask this question-- I travel so much that when I'm in New York, the biggest luxury to me is having friends over to my place for drinks. I obsess about lighting, music, how much ice is in the drinks-- so it's just easier to invite friends over.  There's just something nice about having the people you love over to your space and just having a nice long talk over a couple drinks.

Do you have a person, a special place, a book or anything else that you turn to for inspiration when you need it? If so, can you tell me a little bit about it?

When I need inspiration, I tend to just go for long walks around my neighborhood in the West Village. The street I live on is surrounded by 3 schools, and the best inspiration seems to come from these students-- even the little kids. My favorite is when I'm on the street early in the morning and parents are walking their little kids to the grade school at the end of my block. These cool New York parents obviously let their kids pick out their own clothes, and that's the best. No one is more creative than a little New York 1st grader.

What's the one accessory that you never leave home without?

The one thing I never leave home with is my lucky penny-- It's carefully wrapped in paper (so i don't accidently spend it) and tucked into my wallet. I really believe in lucky talismans like this.

Previously I asked my readers to write about what American Sportswear mean to them. What does American Sportswear mean to you?

The key to American sportswear (to me) is that it has to look like you didn't think about it too much-- even if you did. Everything needs to feel spontaneous and friendly and approachable. There is so much negative garbage in fashion that seems to have more to do with intimidation or flashing money, and this to me is the biggest turn-off. Your clothes should make you feel good about yourself when you leave your apartment in the morning, not make others feel bad about themselves or their choices--- if you know what I mean.

Det är en glädjens dag för Industribolaget idag! Mauro Scocco har svarat på ett par korta frågor till Industribolaget Intervju. 
Mauro som, utöver all bra musik som han har skrivit, bjudit på stor underhållning och livsnjuteri tillsammans med Plura i "Mauro & Pluras Kök" på TV8 i vintras. Coolast i stan om ni frågar mig.
Nu är Mauro på gång med nytt materiel och nya singeln "Adrenalin"släpptes på Itunes idag. Jag ser fram emot det nya och har flera fina minnen av det gamla. För mig personligen är refrängen i "Den som söker" viktigt minnesvärd och passande för äventyren i livet.

Industribolaget finns för att berätta historerna och äventyren bakom varje favoritplagg i garderoben. Har du något favoritplagg där hemma?

 - Jag har en vintage Hawaiiskjorta ( Ralph Lauren) inhandlad i New York som jag alltid bär mycket på somrarna och den påminner mig om fuktiga nätter i stan där och bad ute på Long Island och annat kul. Den är dessutom väldigt sval. Sen har jag en röd urtvättad Velvet revolver t-shirt som jag alltid sover i av nån anledning.

I ditt och Pluras succéprogram som visades på TV8 i vintras kunde vi ofta se dig i en fin röd mössa som vinteraccessoar. Har du någon given sommaraccessoar?

-  Tack, den idén fick jag från din blogg by the way. Mina clubmaster med tonade glas, snott rakt av från Jack Nicholson är jag rädd. Haft dom i 20 år nu.

Strumpor eller barfota i skorna på sommaren?

-  En del klarar den där grejen andra ser ut som dom glömt strumporna....det måste vara ett val man gör framför spegeln.

 
Något speciellt som du kommer ihåg modemässigt från perioden med Ratata? Vad var 80-talets bästa och sämsta plagg?

 - De extremt höga midjorna på jeansen var väl ingen höjdare...på plussidan får man säga att folk var mindre rädda för färg.

Vilken är den bästa baren för om man behöver sitta ensam och tänka över ett glas en liten stund?

 - Mellanbaren på Sturehof eller Grekturkens lilla bar med bara två platser.

Har du någon speciell plats i världen som du helst reser till för få inspiration?

 - Jag älskar New york (som alla andra) för variationen, pulsen och känslan av att allt är möjligt. Det är dock en helt annan stad nu än då jag hyrde lägenhet där som 22 åring i Hells kitchen....på gott och ont faktiskt.

Hur förbereder du ditt kött inför grillen? Slungar du som Per Moberg, marinerar du eller slår du det mört med hjälp av redskap?

-  Hahaha har inte haft det problemet sen 1987....äter inte kött.

Om man inte kan presentera en lika ståtlig kagge a'la Plura som köksaccessoar vad ska man satsa på då?

 - En kökskniv från Sabatier om det nu räknas som accessoar.

Jag lyckas ibland gå på en date eller två men är fortfarande singel. Jag vill ju inte tro att det bara beror på mig ;-) så min sista fråga är om du har något tips i Stockholm dit jag ska bjuda nästa date för att verkligen göra ett bra intryck?

 - Boka ett av båsen på restaurang Bergamott på Hantverkargatan. Chambré separeét på East om man gillar asiatiskt.

Martin Gelin har arbetat som journalist i New York sedan 2001, för bland annat SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan, Fokus, Arena, Elle, Café, Tv4, Sveriges Radio, ETC, Affärsvärlden, Veckans Affärer, Res, Dagens Media och Hufvudstadsbladet. Under tvår års tid följde han Barack Obamas presidentkampanj och gav ut en bok om detta "Det amerikanska löftet", 2009. Under 2010 arbetar Martin Gelin som nya medier-ansvarig för valkampanjen för de rödgröna partierna i Sverige: Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Martin är en perfekt kandidat för Industribolaget Intervju och jag fick möjlighetet att ställa ett par snabba frågor.

Fanns det något plagg som gick igen bland kampanjrävarna i USA när du
följde kampanjen?
- Trenden har väl alltid varit att det inte är trendigt. Washington is
Hollywood for ugly people, säger man med falsk ödmjukhet i DC.
Washington-mode är en klassisk oxymoron.
- Bästa middagen: en sunkig sportbar i Columbia, South Carolina där
Obama-kampanjen hade en inofficiell efterfest. Hotellobby:
tillbringade nästan en vecka på Peabody i Memphis, i väntan på att
McCain skulle bestämma sig för huruvida han skulle göra den första
TV-debatten eller inte. Det finns värre hotellobbyer att slösa bort
sin tid i.
- Hay Adams och The Palm är säkra kort om man vill se lobbyister bjuda
skamsna senatorer på lunch. Inre baren på Old Ebbitt's Grill är också
kul, där brukar Georges de Paris, Vita Husets skräddare sedan
60-talet, stå med sitt böljande vita hår och dricka martinis.
- USA är mer formellt. T-shirten anses fortfarande vara ett underklädesplagg.
- JFK och FDR.
- Mona Sahlins pressis Camila Buzaglo och Birgitta Ohlsson, kanske?
- Nästan allt. Men det var väl historiskt dålig tajming när John Kerry
fotograferades i sin vindsurfingoutfit.
-Abbey Barlet, Stockard Channings first lady, är nog min favorit, hon
snackar på ett sätt man nästan bara hör i Washington.

Då jag själv aldrig har besökt någon modevecka tänkte jag att det kunde vara intressant att få lite av ett inside scoop från en riktigt flitig besökare. Johan Magnusson gav oss tidigare en bra bakom kullisserna bild på den svenska modebranschen när han drev bloggen Fashionisto. Idag huserar Johan på King och ni kan läsa hans blogg här. Jag drog iväg ett par frågor till Johan för att höra om Stockholm och Köpenhamns senaste modeveckor. Känns bra att jag och mina rutiga skjortor får sig en liten modekänga. Men så ska det vara :)


                              

Bild: Johan Magnusson, King Magazine

Vem/vilka var du mest imponerad av i Stockholm respektive Köpenhamn?
- I Stockholm imponerade Robert Rydbergs styling på Filippa K:s och The Local Firms visningar och på det sätt Wolsey sköt mitt i gubbtrendpricken med sin allra första fulla kollektion - den för hösten. I Köpenhamn övertygade Blank och Rasmus Wingårdhs specialkollektion för NN.07 mest.

Något speciellt plagg som du personligen fastnade för?
- Allt som inte var rutiga skjortor.

Vem/vilka hade den bäst uppstyrda festen?
- I Stockholm var det jämnt skägg mellan Acnefesten och Aplace "privatfest". I Köpenhamn kan besökarna festa precis hur mycket de vill (och tro mig, det gör dem också!), men varje kväll hade jag bara dagen i morgon i skallen. Därför stannade mina festupplevelser under veckan vid matfestupplevelser på den vietnamesiska restaurangen, tillika svenska modemaffians favorithak två helger om året, Le Le.

Med lite perspektiv, hur skulle du jämföra årets två modeveckor med tidigare år?
- Bernsveckan hade sin bästa uppställning av märken någonsin. Men den svarta färgen var lite överraskande mer framträdande än någonsin tidigare i herrkollektionerna och lite väl mycket av det som visades där var lite väl likt det som respektive märke tidigare designat. I Köpenhamn har både press och inköpare under åren varit bekväma och bortskämda med att allt av intresse begränsats till Gallery-mässan. Det är slut med det nu när jeans- och streetwearmässan Terminal-2 blivit så vass och en uppstickare i form av Moshroom Showroom, danska Wood Woods egna showroom med ett dussin vassa märken, visade var skåpet skulle stå. Det här gjorde att besökarna i sina bakisångor fick det lite mer utspritt och lite mer besvärligt än tidigare.

Vilken modevecka är bäst? Stockholm eller Köpenhamn, och varför?
- Totalt sett Köpenhamn, eftersom de är större, mer välorganiserade och erbjuder både modemässor och -visningar av hög klass. Berns modevecka är däremot fortfarande klart bättre på modevisningar, dels tack vare vilka märken som visar och dels med tanke på hur och vad de visar. Det är ingen slump att organisationen bakom Köpenhamns modevecka under lång tid och med alla medel försökt få de svenska märkena att visa där i stället för på Berns, som dock än så länge håller ställningarna.

Om vi nu pratar vår/sommar 2010. Vad tror du vi kommer se på unga svenska modehipsters när snön smält bort?
- De riktigt trendmedvetna tar på sig ett av kommande hösts stora plagg - smokingkavajen - redan i vår och gärna med en t-shirt under för den eftersträvansvärda "avslappnade" looken. Med skräckblandad förtjusning förutser jag också en ny peak för djurmönster av alla möjliga olika slag på alla möjliga olika plagg.

Jag fortsätter i min lilla intervjuserie så här inför jul och det är med stor glädje som jag har äran att presentera Manlolos egen Olof Enckell här på Industribolaget.
Olof sköter till vardags det utomordentliga herrmode templet Manolo.se där man kan läsa om riktiga engelska skor, hederlig tweed och den perfekta kragen.


Olof Enckell, manolo.se

Vad bloggar du mest om så här innan jul och nyår?
Jag hade velat säga att det är lite mer uppklätt mode än vanligt, men Manolo är ju inte direkt jeans och t-shirt till vardags så den här perioden på året känns lite som att komma hem. Att slippa försvara sina gubbgener med välskräddat casualwear för att istället frossa i sammetstofflor och smokingkavajer med obskyrt breda slag.

Vad har varit det bästa med modeåret 2009?
Avsaknaden av mode och fokus på stil. Sedan all fantastisk italiensk konfektion. Jag har ett starkt minne av när Lars Allde (Stockholms vassaste herrekiperare) försökte förklara storheten i italienska Belvest kavajaxlar. Jag skulle ljuga om jag sa att det var helt självklart, men det var underbart att se engagemanget. Sedan har vi Borrellis mönstrade kashmirhalsdukar som är rena drogen för en stilnörd som mig. Jag tänkte att det skulle vara en rolig detalj för klädseln, nu vet jag inte hur jag skulle kunna leva utan den.

Vad har varit det sämsta med modeåret 2009?
Tycker de svenska modemärkena har varit ovanligt bleka. Det enda koncept jag verkligen gillat är Byredo. Annars känns det som svenska modemärken är mer i intresserade av att sälja ut överblivet lager än förfina sina produkter. Om svenska märken vågade ta mer betalt för färre bättre varor skulle jag bli överlycklig.

Vad ser du fram emot under 2010?
Tom Fords filmdebut A Single Man, Lars Nilssons kollektion för Antichi Telai och Raffaele Carusos ofodrade kostymer. Sedan är jag väldigt spänd på Acnes möbelkollektion. Tror faktiskt deras formspråk kommer passa ännu bättre i möbler.

Ponera att jag har 3000 riksdaler som bränner i bakfickan. Vad ska jag lägga det på?
Skor. 3000 spänn kan du få ett par riktigt schyssta brittiska pjucks för om du handlar på nätet.

Vad önskar du dig i julklapp av tomten?
Ett par Cap Toes brogues från Gaziano & Girling.
Ett par handskar i Peccaryläder
En uppenbarelse i min doftgarderob.
Men främst ser jag fram emot en lång julledighet med Alice (familjens engelska springer spaniel).

Jag har intervjuat Andrew Romano som är journalist på Newsweek och som även driver den personliga bildbloggen Convenger+Kester. Andrew bor i Brooklyn och arbetar som senior writer på Newsweek. Mellan oktober 2007 till november 2008 reste Andrew runt i hasorna på presidentvalskampanjerna och levererade 4-5 inlägg om dagen på Newsweeks kampanjblogg Stumper. Bloggen kom att bli Newsweeks mest besökta blogg under 2008 och den innehöll bland annat en post om varför Obama kom att bli så populär bland unga amerikaner och en analys av Ron Pauls "long tail" kandidatur.
Jag hade äran att guida Andrew lite under sitt besök i Stockholm tidigare i somras och det känns nu jättekul att han vill dela med sig lite av sina upplevelser.





Andrew Romano, Newsweek

What are you blogging about most right now?

Since I’m a reporter for Newsweek magazine by day, my blog—or, more accurately, my Tumblr--has always been a place to do what I can’t really do at work: that is, cover non-mainstream design, fashion, food and culture—all the stuff I’m interested in—WITHOUT writing an entire article every time I stumble upon something that piques my interest. So it’s always been a quick, loose collage of things that somehow convey my “style,” whatever that means: a Fair Isle tie by Beams, a horseshoe sandwich from Springfield, Ill., a handmade Christmas card by Kay Sage. As it happens, I’ve been focusing more recently on graphic design and furniture. I have no background in either of these things, but I found that as I was preparing to move into and decorate a new apartment in Brooklyn over the summer, the whole process of seeking out and posting images of chairs and textiles and book covers that struck a chord helped me refine my taste, broaden my horizons and ultimately learn a lot. I’m particularly obsessed with Paul McCobb furniture, Alvin Lustig book covers, Martz lamps and Heath ceramics at the moment.

You visited Stockholm earlier this year. What did you think of our capitol and what did you do?
It was amazing—even if it was unseasonably cold and rainy for our first three days in town. We loved Stockholm. Herr Judit might be the best men’s vintage store I’ve ever been to; I’d trade Nitty Gritty, where I bought these great Atkinson’s prep-school ties, for any boutique in New York. We picked up a pair of lamps at the beautiful Brandstationen shop down the road, and ogled the pricier stuff at Wigerdals Värld. We even got to see Nick Cave, Fever Ray and El Perro del Mar perform at Where the Action Is. The most important thing, however, was our trip to Oaxen, the island/restaurant about an hour outside of Stockholm, where, after the best meal of our lives, I proposed to my girlfriend of seven years. Good thing she said yes. Staying overnight on a boat in the middle of nowhere would’ve been rather unpleasant otherwise.

 

What do you know about Swedish fashion? Do you have any personal favorite brands?
I know a bit about Swedish fashion, mainly because it’s pretty widely covered here in New York. Opening Ceremony chose Sweden as its featured country a few years back and they’ve carried Swedish brands ever since; Acne and Dunderdon and few other labels now have dedicated shops in the city. The thing I like about Swedish men’s fashion, or at the least the brands that resonate with me, is how “unflashy” much of it is—how it tends to aspire to an ideal of functionality rather than decoration, or artiness, or conceptualism, or whatever else fashion typically aspires to. In that way, it’s a lot like American fashion at the moment. Labels like Our Legacy are really smart and wearable, and that’s what I value in clothing: garments that focus on fit and quality and then blend in and become elements of your style rather than forcing their style on you. Which is why it makes sense, I guess, that Patrik Ervell—Swedish-born, American-bred—is the men’s designer I admire most.

 

I'm not very fond of the way the Swedish Prime Minster dresses but President Obama on the other hand looks great. What do you say, is President Obama the best dressed US President? Do you have any personal favorites from over the years?

Obama has the advantage of being tall and thin and handsome, so he inevitably looks better in clothes than, say, Richard Nixon. But I don’t think he has particularly exceptional personal style. I mean, have you ever seen him dressed for the weekend? He looks like a typical suburban dad: faded high-rise jeans that are slightly too short, a pair of white tennis sneakers, a tucked-in polo shirt, wonky sunglasses. What Obama does have is a very smart and stylish wife, and a fine tailor (Hart Schaffner Marx of Chicago). I’m going to bet that she’s the one making sure his suits fit him so well. But no… not the best ever. Franklin Roosevelt, John F. Kennedy, Ronald Reagan and George H.W. Bush (J.Press!) were all far more interested in clothing than Obama, to name a few recent examples.

If you have to summarize the fashion year of 2009 in three short bullet-points. What would they be?

1. The Aura of Authenticity: Men gravitated toward garments that, if not actually authentic, at least projected an aura of authenticity. Sneakers have to be made by a long-standing sneaker brand (Tretorn, Spring Court). Shirts have to be constructed by a generations-old shirtmaker (Gitman Bros.) and likewise for jackets (Barbour, Belstaff). Et cetera. This can translate into the much-discussed “Americana” look or not; I wrote an article on the subject for Newsweek earlier this year [http://www.newsweek.com/id/182573]. But the bottom line is that men who spend all day working with MacBooks are now taking comfort in clothing with a heritage—clothing that seems to exist for a reason and adheres to a masculine ideal (function) rather than a feminine one (frill). That’s why you’re seeing all these collaborations between mainstream or high-fashion labels and classic manufacturers: Quoddy at J.Crew, Pendleton at Opening Ceremony. They want to bask in this aura of authenticity. As long as it doesn’t become a costume [http://www.nytimes.com/2009/11/12/fashion/12CODES.html], I’m all for it. Quality isn’t a passing fad.
2. The Men’s Style Blogosphere: You know what I’m talking about: A Continuous Lean, Secret Forts, Inventory, Jake Davis, etc.—that semi-incestuous ecosystem of stylish guys posting about stuff they like. This was their year, which is great in my book. While all the blogging and reblogging and linking tends to encourage group-think—Red Wings are hot! Now it’s 60/40 parkas!—the good thing about the MSB is that it’s constantly exposing guys who may not live in Williamsburg or Sodermalm to good style. In high school, I was interested in clothing. But at the time (suburban New Jersey, 1996-2000) it was basically impossible to learn about or acquire anything other than local mall brands—unless, of course, you were a hard-core fashionista, which required more interest than I had. Now, thanks to the blogs, a kid in Nebraska can slobber over the latest Our Legacy collection at the same time as a hipster in Williamsburg. And he can know that he’s part of a larger community of cool guys who like what he likes. Which helps when the jocks are calling him “gay” for wearing a cardigan, or whatever.
3. Good Shoes: It’s no longer cool to wear sneakers with a suit. This was the year that guys grew up and learned that beautiful, well-made shoes—the kind their grandfathers wore—are essential. Wing tips, oxfords, suede chukkas, saddle shoes, the works. Even J.Crew is stocking Aldens these days. Can’t beat that.

Finally, what do you wish Santa will bring you for Christmas?

A reissued L.L. Bean Norwegian sweater (sorry Sweden!). A pair of Quoddy boat shoe/penny loafer hybrids. Some of the new slim ties from Brooks Brothers. A Patrik Ervell club collar buttondown shirt. A vintage Marantz receiver. Bobby Fuller’s “I Fought the Law” LP on vinyl. And some Josef Frank pillows—because I stupidly failed to buy them when I was at Svensk Tenn in Stockholm. I’m pretty certain Santa isn’t going to be this generous with me, though, so if anyone wants to help out, please--feel free.

Jag gjorde i veckan en kort intervju med Ryan Willms från Inventory Magazine. Ryan drev tidigare bloggen H(y)r Collective som idag utvecklats till Inventory Magazine med tillhörande blogg och webshop. Ryans blogg Inventory Updates är en av de mest välbesökta och uppskattade modebloggarna i Kanada och i USA.
Det känns verkligen jättekul att Ryan tagit sig tid att prata lite med Industribolaget om året som har gått och vad som som är på gång inför 2010.


Ryan Willms, Inventory Magazine