Läste i mitt Facebookflöde att det snart kommer en bok om den svenska blogghistorien. Det fick mig att tänka på min egen blogg, Industribolaget. Första inlägget publicerades den 1 maj 2008. Då bodde jag i Isla Vista och pluggade statsvetenskap på UC Santa Barbara i Kalifornien. Till en början hade jag tänkt att bloggen skulle vara ett test. Jag skulle hålla på tills det att jag flyttade hem igen och då skulle jag stänga ner bloggen. Så blev det inte. Nu har jag bloggat i snart 5 år.

 

Då i maj 2008 var tanken att det skulle bli en renodlad modeblogg för killar. Typ. Jag läste Manolo och var inne på GQ Style flera gånger om dagen. Men hur min blogg skulle se ut hade jag inte klart för mig. Antalet modebloggar för tjejer hade redan exploderat hemma i Sverige. Duktiga och driftiga där flera av de som var tidiga idag driver framgångsrika företag inom mode eller jobbar på de största modetidningarna. Väldigt imponerande. Tjejerna var snabba, kreativa och duktiga på bilder. De hade också stora garderober vilket innebar att de kunde lägga upp mycket bilder. Något som är väldigt viktigt för att få trafik. Bilderna är allt.  På killsidan var antalet inlägg färre och inriktningen lite mer anal om jag säger så. Diskussionerna i kommentarerna på Manolo var som mindre uppslagsverk om konsten i handsydda italienska skor, rätt slag på kavajen och Windsorknutar. Inget jag kunde mäta mig med. Varken då eller idag. Så i början var det ganska mycket som talade emot att jag skulle kunna starta en modeblogg värd att besöka.

 

Så här såg det nämligen ut:

 

- Jag hade väldigt lite kläder att fota

- Jag gillade inte att se mig själv på bild

- Jag hade en skruttig kamera och knappt några fotokunskaper

- Samtidigt fanns det redan flera bra bloggar som var bättre än mig på det här med detaljkunskap kring herrmode.

 

Jag fick alltså hitta en annan vinkel på bloggen.

 

En av killarna jag delade lägenhet med hette Nelson och kom från Chile. Nelson var duktig på Photoshop och han lärde mig snabbt några enkla knep. Med någon dags träning kunde jag snart skapa egna klippbilder där jag kombinerade olika plagg. Dock inte tillräckligt för att det skulle kännas värt att besöka bloggen för. Då bestämde jag mig för att skriva korta berättelser till varje klippbild. Texter om situationer som kläderna skulle bäras i. Kavajen som bäst lämpade sig för en hotellbar i New York, jeansshortsen som gjordes sig bäst med en kall öl på stranden nere på Österlen eller skorna som var snyggast utan strumpor på en balkongfest i Lund. Beskrivande texter, lite som vinetikett-poesi.

 

Med det klart saknades bara ett namn. Jag bestämde mig tidigt för att det inte skulle vara ett flashigt engelskt namn och heller inte något uppenbart som ”Samuels mode” eller liknande. Valet blev ”Industribolaget” vilket var namnet på en då nedlagd gammal klädbutik i Örebro. Som liten brukade jag gå dit med mamma, mormor och morfar för att köpa kläder. Butiken var fylld med gedigna plagg. Inte det senaste. Inte det snyggaste. Men det var plagg som höll och som såldes till ett bra pris. Om det var skor från Puma man ville ha så fanns här identiska modeller från Bagheera. Ska man sammanfatta så var det butiken Industribolaget i Örebro som fick mig att börja fundera på vad jag hade på mig och få mig tycka det var kul med kläder. Detta oavsett om jag hade det senaste eller det coolaste. Ett bra namn för min modeblogg helt enkelt.

 

Under åren så har bloggen utvecklats i takt med de steg jag själv tagit livet. När jag fick jobb, flyttade till Stockholm och skaffade lägenhet med ett riktigt kök fick mat och dryck en mer framskjuten plats på bloggen. Likaså inredning och böcker. Idag är nog Industribolaget inte en modeblogg utan snarare en blandning av allt det som jag lägger pengar på för att vardagen ska bli mer njutbar.

 

Ni som läser verkar ha gjort samma resa. Och jag är väldigt glad över den goda nivån och tonalitet som hela tiden funnits i kommentarerna. Bäst är det när tips och inspiration delas både i inlägg och kommentarer.  Det ska ni ha ett stort tack för!